”Vid den tiden sade Jesus”

Matteusevangeliet 11:25

Detta är ett märkligt sätt att inleda en vers – ”Vid den tiden sade Jesus”. Om man tittar på sammanhanget märker man inte att någon hade ställt en fråga till honom eller att han var i samtal med någon människa. Ändå står det skrivet: ”Jesus svarade och sade: Jag prisar dig, Fader.” När en människa svarar, svarar hon en person som har talat till henne. Vem hade då talat till Kristus? Hans Fader. Ändå finns det ingen notering om detta, och det bör lära oss att Jesus hade ständig gemenskap med sin Fader och att Gud talade till hans hjärta så ofta, så kontinuerligt, att det inte var en omständighet som var tillräckligt unik för att noteras. Det var Jesu vana och liv att tala med Gud.

Precis som Jesus levde i denna värld, så gör också vi; låt oss därför lära oss den läxa som detta enkla uttalande om honom lär oss. Må vi på samma sätt ha en tyst gemenskap med Fadern, så att vi ofta kan svara honom, och även om världen inte vet vem vi talar till, må vi svara på den hemliga röst som inga andra öron kan höra, men som våra egna öron, öppnade av Guds Ande, känner igen med glädje. Gud har talat till oss, låt oss tala till Gud – antingen för att bekräfta att Gud är sann och trogen sitt löfte, eller för att bekänna den synd som Guds Ande har övertygat oss om, eller för att erkänna den barmhärtighet som Guds försyn har gett oss, eller för att uttrycka vårt samtycke till de stora sanningar som Gud den Helige Ande har öppnat för vårt förstånd.

Vilket privilegium det är att ha en intim gemenskap med vår andes Fader! Det är en hemlighet som är dold för världen, en glädje som inte ens den närmaste vännen kan ta del av. Om vi vill höra Guds kärleks viskningar måste vårt inre öra renas och göras mottagligt för att höra hans röst. Må våra hjärtan vara i ett sådant tillstånd just i kväll, så att när Gud talar till oss, kan vi, precis som Jesus, vara beredda att genast svara honom.

av C.H. Spurgeon