”Min vän är för mig en myrragömma”

Högavisan 1:13

Myrra kan mycket väl ha valts som symbol för Jesus på grund av dess värde, dess doft, dess behaglighet, dess helande, konserverande och desinficerande egenskaper och dess koppling till offer. Men varför jämförs han med ”en påse myrra”? För det första för att han är riklig. Han är inte en droppe, utan en hel kista full. Han är inte en kvist eller en blomma, utan en hel påse. Det finns tillräckligt i Kristus för alla mina behov; låt mig inte vara sen med att vända mig till honom. Vår älskade jämförs återigen med en ”påse”, för variationens skull: för i Kristus finns inte bara det enda nödvändiga, utan I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, allt nödvändigt finns i honom.

Betrakta Jesus i hans olika roller, och du kommer att se en fantastisk mångfald – profet, präst, kung, make, vän, herde. Betrakta honom i hans liv, död, uppståndelse, himmelsfärd, återkomst; se honom i hans dygd, mildhet, mod, självförnekelse, kärlek, trofasthet, sanning, rättfärdighet – överallt är han en samling av dyrbarheter. Han är en ”påse av myrra” för bevarande – inte lös myrra som kan tappas på golvet eller trampas på, utan myrra som är samlad, myrra som ska förvaras i en påse. Vi måste värdesätta honom som vår högsta skatt; vi måste värdesätta hans ord och hans förordningar; och vi måste bevara våra tankar om honom och vår kunskap om honom som under lås och bom, så att inte djävulen stjäl något från oss. Dessutom är Jesus en ”påse myrra” för särart. Kännetecknet antyder idén om särskiljande, diskriminerande nåd. Redan före världens grundläggning var han utvald för sitt folk, och han sprider sin doft endast till dem som förstår hur man kommer i gemenskap med honom, hur man har en nära relation med honom.

Åh! Välsignade människor som Herren har givit del av sina hemligheter och för vilka han har avsatt sig själv. Åh, utvalda och lyckliga är de som får säga: ”Min älskade är för mig som en påse myrra.”

av C.H. Spurgeon