”Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen.”

1 Moseboken 1:5

Var det så redan från början? Delade ljus och mörker tidens rike redan den första dagen? Då är det inte konstigt att även mina omständigheter förändras, från välståndets solsken till motgångarnas midnatt. Det kommer inte alltid att vara middagssol i min själ, jag måste räkna med att ibland sörja mina tidigare glädjeämnen och söka min Älskade i natten. Jag är inte ensam om detta, för alla Herrens älskade har fått sjunga den blandade sången om dom och barmhärtighet, om prövning och befrielse, om sorg och glädje. Det är en av den gudomliga försynens ordningar att dag och natt inte ska upphöra vare sig i den andliga eller den naturliga skapelsen förrän vi når det land om vilket det står skrivet: ”Ingen natt ska finnas mer”? Det som vår himmelske Fader föreskriver är klokt och gott.

Min själ, vad är då bäst för dig att göra? Lär dig först att vara nöjd med denna gudomliga ordning och var villig, liksom Job, att ta emot både ont och gott från Herrens hand. Lär dig sedan att glädjas över morgonens och kvällens händelser. Prisa Herren för glädjens sol när den går upp och för kvällens mörker när den går ner. Det finns skönhet både i soluppgången och solnedgången, sjung om det och prisa Herren. Liksom näktergalen, låt dina toner strömma ut på alla tider. Tro att natten är lika nyttig som dagen. Nattens dagg faller tungt i sorgens natt. Löftets stjärnor lyser härligt mitt i sorgens mörker. Fortsätt din tjänst under alla förändringar.

Om ditt ledord under dagen är arbete, byt det under natten mot vaka. Varje timme har sin plikt, fortsätt i din kallelse som Herrens tjänare tills han plötsligt uppenbarar sig i sin härlighet. Min själ, din kväll av ålderdom och död närmar sig, frukta den inte, för den är en del av dagen; och Herren har sagt: ”Jag skall alltid skydda honom.”

av C.H. Spurgeon