”I honom gläder sig vårt hjärta”

Psaltaren 33:21

Välsignat är det faktum att kristna kan glädjas även i djupaste nöd; även om problem omger dem så sjunger de ändå; och precis som många fåglar sjunger de bäst i sina burar. Vågorna må rulla över dem, men deras själar stiger snart upp till ytan och ser ljuset från Guds ansikte. De har en kraft som alltid håller deras huvuden ovanför vattnet och hjälper dem att sjunga mitt i stormen: ”Gud är fortfarande med mig.” Vem ska äran ges? Åh, Jesus – allt är tack vare Jesus.

Problem ger inte tröst till den troende, men Guds Sons närvaro i den brinnande ugnen fyller hans hjärta med glädje. Han är sjuk och lider, men Jesus besöker honom och bäddar hans säng. Han är döende, och Jordans kalla vatten täcker honom upp till halsen, men Jesus lägger sina armar om honom och ropar: ”Frukta inte, min älskade; att dö är att bli välsignad; dödens vatten har sin källa i himlen; det är inte bittert, det är sött som nektar, för det flödar från Guds tron.” När det avlidna helgonet vadar genom strömmen och vågorna samlas omkring honom och hans hjärta och kropp sviker honom, hör han samma röst i sina öron: ”Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud.” När han närmar sig gränsen till det oändliga okända och nästan är rädd för att träda in i skuggornas rike, säger Jesus: ”Var inte rädd, för er Far har beslutat att ge er riket.”

Således stärkt och tröstad är den troende inte rädd för att dö; nej, han är till och med villig att lämna, eftersom han har sett Jesus som morgonstjärnan, längtar han efter att få se honom som solen i sin fullhet. Sannerligen, Jesu närvaro är allt det himmelska vi önskar. Han är på en gång
”Härligheten i våra ljusaste dagar;
Trösten i våra nätter.”

av C.H. Spurgeon