”Jesus svarade: "Jag har sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå!”-”

Johannesevangeliet 18:8

Min själ, lägg märke till den omsorg som Jesus visade gentemot sina får även i prövningens stund! Den styrande passionen är stark i döden. Han överlämnar sig till fienden, men han lägger in ett kraftfullt ord för att befria sina lärjungar. När det gäller honom själv är han, likt ett får inför sin klippning, stum och öppnar inte sin mun, men för sina lärjungars skull talar han med allsmäktig energi.

Här finns kärlek, beständig, självuppoffrande, trogen kärlek. Men finns det inte mycket mer här än vad som syns på ytan? Finns inte själva själen och andan av försoningen i dessa ord? Den gode herden ger sitt liv för fåren och ber att de därför ska gå fria. Borgenären är bunden, och rättvisan kräver att de som han står som ersättare för ska gå fria. Mitt i Egyptens slaveri klingar den rösten som ett kraftfullt ord: ”Låt dessa gå fria.!" De frälsta måste komma ut ur syndens och Satans slaveri. I varje cell i förtvivlans fängelsehålor ekar ljudet: ”Låt dessa gå fria”, och de frisläpps mycket rädda ur förtvivlans träsk. Satan hör den välkända rösten och lyfter sin fot från de fallnas nacke; och Döden hör den, och graven öppnar sina portar för att låta de döda uppstå.

Deras väg är en väg av framsteg, helighet, triumf och ära, och ingen ska våga hindra dem på den. Inget lejon ska stå i deras väg, och inget rovdjur ska komma dit. ”Morgonrodnadens hind” har dragit de grymma jägarna till sig, och nu kan de mest skygga rådjuren och hindarna på fälten beta i fullständig frid bland liljorna i hans kärlek. Åskmolnet har brustit över korset på Golgata, och Sions pilgrimer skall aldrig träffas av hämndens blixtar. Kom, mitt hjärta, gläd dig över den immunitet som din Frälsare har säkrat dig, och välsigna hans namn hela dagen, och varje dag.

av C.H. Spurgeon