Gud och frestelser till synd©

“Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon.”
Jakobsbrevet 1:13

Om vi förblir ståndaktiga i våra prövningar och uthålliga i vår tillit till Gud, kommer vi att få njuta av livets krona (Jakob 1:12). En sådan uthållighet är inte lätt, och därför måste aposteln Jakob uppmana oss att vara uthålliga. I de prövningar, svårigheter och tester som vi möter är smärtan från händelserna i sig själva tillräckligt svåra att uthärda. Dessa prövningar medför dock en ytterligare frestelse när det gäller vår förståelse av Guds karaktär. Jakob börjar ta itu med denna frestelse i dagens text.

Sjukdom, en nära anhörigs död, förlust av arbete, förföljelse, krossade drömmar och ambitioner och andra prövningar som vi oundvikligen möter får oss att ställa frågor om Guds godhet och visdom. Om Gud är god, varför lider jag då? Om Gud vill att jag ska lita på honom, varför verkar då den här prövningen jag står inför så oklok? Med profeten Jeremias ord: Om Herren är fullkomligt rättfärdig, ”varför har då de ogudaktiga framgång? Varför blomstrar alla som är förrädiska?” (Jer. 12:1). Sådana tankar kan vara normala, och det kan till och med finnas ett sätt att fundera över sådana frågor utan att falla i synd. Men om vi inte är försiktiga kommer vi snabbt att gå från att ställa svåra frågor till att tro att Gud inte är riktigt god, vis eller rättfärdig. Vid den punkten har vi fallit i synd, för ”Gud är ljus, och i honom finns inget mörker alls” ( 1 Joh. 1:5).

Jakob vill att vi ska förstå att denna frestelse att synda i våra prövningar inte kommer från Gud. Han frestar ingen att synda, eftersom han själv inte kan frestas av det onda (Jakob 1:13). Han önskar inte det onda i sig, även om han kan tillåta det för det större godas skull (1 Mos 50:20). Men de inre frestelser till ondska som uppstår i de fallna varelsernas hjärtan är impulser till synd som Herren inte är moraliskt ansvarig för. Matthew Henry förklarar varför: ”All moralisk ondska beror på någon form av oordning i det väsen som bär ansvaret för den, på en [brist] på visdom, eller på makt, eller på anständighet och renhet i viljan. Men vem kan anklaga den helige Guden för [brist] på dessa egenskaper, vilka är hans själva väsen?”

Skriften är naturligtvis tydlig med att Herren prövar sitt folk (se t.ex. 1 Mos 22:1). Gud tillåter troende att hamna i situationer där världen, köttet eller djävulen kan fresta dem att synda, men Gud själv är inte frestaren. Han är aldrig den direkta orsaken till frestelsen. Därför ska ”ingen säga när han frestas” – eller prövas – ”att han frestas av Gud” (Jakob 1:13).

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

Jean Kalvin skriver: ”Syndens ursprung ligger inte i Gud, och ingen skuld kan läggas på honom som om han fann nöje i det onda.” Hur Gud kan använda det onda utan att finna behag i det eller fresta någon med det är ett stort mysterium. Ändå lär Bibeln oss dessa sanningar med tydlighet. När vi frestas att ifrågasätta Guds godhet i våra prövningar, låt oss då omvända oss och meditera över bibelställen som 1 Johannes 1:5, som bekräftar Guds godhet.

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift januari 2026 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.