”den Smorde ska förgöras, helt utblottad”

Daniel 9:26

Välsignat vare hans namn, det fanns ingen dödsorsak i honom. Varken arvsynden eller den faktiska synden hade besudlat honom, och därför hade döden ingen rätt över honom. Ingen människa kunde med rätt ha tagit hans liv, för han hade inte gjort någon människa något ont, och ingen människa kunde ens ha dödat honom med våld om han inte själv hade velat ge sig hän till döden.

Men se, en syndar och en annan lider. Rättvisan blev kränkt av oss, men fann sin tillfredsställelse i honom. Floder av tårar, berg av offergåvor, hav av tjurars blod och kullar av rökelse kunde inte ha räckt för att ta bort synden; men Jesus blev avskuren för vår skull, och orsaken till vreden blev omedelbart borttagen, för synden blev borttagen för alltid. Häri ligger visdom, genom vilken substitution, det säkra och snabba sättet att sona, utformades! Häri ligger ödmjukhet, som fick Messias, Prinsen, att bära en törnekrona och dö på korset! Häri ligger kärlek, som ledde Frälsaren att offra sitt liv för sina fiender!

Det räcker dock inte att beundra skådespelet av den oskyldige som blöder för de skyldiga, vi måste också försäkra oss om vårt intresse i detta. Det särskilda syftet med Messias död var att frälsa hans kyrka; har vi en del och lott bland dem för vilka han gav sitt liv som lösen? Stod Herren Jesus som vår representant? Är vi helade genom hans sår? Det vore verkligen fruktansvärt om vi inte fick del av hans offer; då vore det bättre för oss att vi aldrig hade fötts. Så allvarlig som frågan är, är det ändå en glädjande omständighet att den kan besvaras tydligt och utan misstag.

För alla som tror på honom är Herren Jesus en närvarande Frälsare, och över alla dem har försoningens blod stänkts. Låt alla som litar på Messias död vara glada varje gång de minns honom, och låt deras heliga tacksamhet leda dem till fullständig hängivenhet för hans sak.

av C.H. Spurgeon