”Låt oss pröva våra vägar 
och granska dem,
låt oss vända om till Herren!”

Klagovisorna 3:40

Den hustru som älskar sin frånvarande make längtar efter hans återkomst; en långvarig separation från sin man är som ett dråpslag för hennes själ. På samma sätt måste själar som älskar Frälsaren mycket få se hans ansikte, de kan inte uthärda att han är borta på de kassiadoftande bergen och inte längre har gemenskap med dem.

En förebrående blick, ett upplyft finger kommer att vara smärtsamt för kärleksfulla barn, som fruktar att förolämpa sin ömma far och bara är lyckliga när han ler. Älskade, så var det en gång med dig. En text ur Skriften, en hotfull ton, en smäll med tuktens stav, och du gick till din Faders fötter och ropade: ”Låt mig veta varför du anklagar mig?” Är det så nu? Är du nöjd med att följa Jesus på avstånd? Kan du tänka dig att förlora gemenskapen med Kristus utan att bli orolig? Kan du stå ut med att din älskade motstår dig, eftersom du motstått honom? Har dina synder skilt dig från din Gud, och är ditt hjärta i ro?

Låt mig varna er kärleksfullt, för det är en sorglig sak när vi kan leva nöjda utan att njuta av Frälsarens ansikte i nuet. Låt oss sträva efter att förstå hur av ondo detta är – liten kärlek till vår döende Frälsare, liten glädje i vår dyrbara Jesus, liten gemenskap med den Älskade! Håll en sann fastetid i era själar, medan ni sörjer över ert hårda hjärta.

Stanna inte vid sorgen! Kom ihåg var du först fick frälsningen. Gå genast till korset. Där, och endast där, kan din ande väckas till liv. Oavsett hur hårda, hur okänsliga, hur döda vi än har blivit, låt oss återvända i all vår fattigdom, våra trasor och vår naturliga orenhet. Låt oss omfamna korset, låt oss se in i de lidande ögonen, låt oss bada i den blodfyllda källan – detta kommer att återföra oss till vår första kärlek; detta kommer att återställa vår tros enkelhet och vårt hjärtas ömhet.

av C.H. Spurgeon