”din underbara nåd”
Psaltaren 17:7

När vi ger våra hjärtan med våra allmosor, ger vi väl, men vi måste ofta erkänna att vi misslyckas i detta avseende. Så är det inte med vår Mästare och vår Herre. Hans välgärningar utförs alltid med kärlek från hans hjärta. Han skickar inte till oss det kalla köttet och de trasiga bitarna från sitt lyxiga bord, utan han doppar vår matbit i sin egen skål och kryddar vår proviant med kryddorna från sin doftande kärlek. När han lägger de gyllene tecknen på sin nåd i våra handflator, åtföljer han gåvan med ett så varmt tryck på vår hand att sättet han ger på är lika värdefullt som gåvan själv.

Han kommer in i våra hus för att utföra sina goda gärningar, och han uppträder inte som vissa högburna besökare gör i fattiga människors stugor, utan han sitter vid vår sida, utan att förakta vår fattigdom eller klandra vår svaghet. Älskade, han talar med gudomligt leende! Hans gyllene ord faller från hans nådiga läppar! Hans kärleksfulla omfamningar skänker han oss! Om han bara hade gett oss småpengar, skulle hans sätt att ge ha förgyllt dem; men som det är nu, läggs de kostsamma allmosorna i en gyllene korg av hans förtjusande uppträdande. Det är omöjligt att tvivla på uppriktigheten i hans välgörenhet, för det finns ett blödande hjärta stämplat på alla hans välgärningar. Han ger generöst och förebrår inte. Inte en enda antydan om att vi är en börda för honom; inte en enda kall blick för hans fattiga troende; utan han gläder sig över sin barmhärtighet och trycker oss till sitt bröst medan han häller ut sitt liv för oss.

Det finns en doft i hans nardusolja som bara hans hjärta kunde frambringa; det finns en sötma i hans honungskaka som inte kunde finnas där om inte själva essensen av hans själs kärlek hade blandats med den. Åh, vilken sällsynt gemenskap som en sådan enastående hjärtlighet åstadkommer! Må vi ständigt smaka och känna dess välsignelse!

av C.H. Spurgeon