”Jag är korsfäst med Kristus”

Galaterbrevet 2:19

Herren Jesus Kristus agerade i det han gjorde som en stor offentlig representant, och hans död på korset var i praktiken hela hans folks död. Då gjorde alla hans heliga rättvisa åt det som var rätt och sonade alla sina synder inför den gudomliga hämnden.

Aposteln för hedningarna gladde sig åt tanken att han, som en av Kristi utvalda, dog på korset i Kristus. Han gjorde mer än att tro på detta rent läromässigt, han accepterade det med tillförsikt och satte sin förhoppning till det. Han trodde att han genom Kristi död hade tillfredsställt den gudomliga rättvisan och funnit försoning med Gud.

Mina kära, vilken välsignelse det är när själen kan sträcka ut sig på Kristi kors och känna: ”Jag är död; lagen har dödat mig, och därför är jag fri från dess makt, för i min borgensman har jag burit förbannelsen, och i min ställföreträdares person har allt som lagen kunde göra, i form av fördömelse, utförts på mig, för jag är korsfäst med Kristus.”

Men Paulus menade ännu mer än så. Han trodde inte bara på Kristi död och litade på den, utan han kände faktiskt dess kraft i sig själv när hans gamla fördärvade natur också blev korsfäst. När han såg syndens njutningar, sade han: ”Jag kan inte njuta av dessa: jag är död för dem.” Sådan är varje sann kristens erfarenhet. Efter att ha tagit emot Kristus är han för denna värld som en som är fullständigt död.

Men samtidigt som han är medveten om döden från världen, kan han utropa med aposteln: ”Ändå lever jag.” Han lever fullt ut för Gud. Den kristnes liv är en gåta utan like. Ingen världslig människa kan förstå det; inte ens den troende själv kan förstå det. Död, men ändå levande! Korsfäst med Kristus, men samtidigt uppstånden med Kristus till ett nytt liv! Föreningen med den lidande, blödande Frälsaren och döden för världen och synden är saker som gläder själen. O, om vi bara kunde njuta mer av dem!

av C.H. Spurgeon