”Förstår du vad du läser?”

Apostlagärningar 8:30

Vi skulle kunna undervisa andra bättre och vara mindre benägna att kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran om vi strävade efter att få en mer intelligent förståelse av Guds ord. Eftersom den Helige Ande, Skriftens upphovsman, är den ende som kan upplysa oss så att vi förstår den på rätt sätt, så bör vi ständigt be om hans undervisning och vägledning till all sanning.

När profeten Daniel skulle tolka Nebukadnessars dröm, vad gjorde han då? Han började be innerligt till Gud om att han skulle få sin syn öppnad. Aposteln Johannes såg i sin syn på Patmos en bokrulle förseglad med sju sigill som ingen befanns värdig att öppna eller ens se på. Boken öppnades senare av Lejonet av Juda stam, som hade segrat och öppnat den, men först står det skrivet: ”Jag grät bittert.” Johannes tårar, som var hans flytande böner, var för hans del, de heliga nycklarna som öppnade den ihoprullade boken. Om du därför, för din egen och andras skull, önskar bli ”fylld med kunskap om Guds vilja i all visdom och andlig förståelse”, då liksom Daniel skall du förstå drömmen och dess tolkning när du har sökt Gud, och liksom Johannes skall du se de sju sigillen av dyrbar sanning brytas, efter att du har gråtit mycket. Stenar bryts inte, utan ett ihärdigt bruk av hammaren, och stenhuggaren måste gå ner på knä. Använd flitens hammare och be ofta, så finns det ingen stenig lära i uppenbarelsen som är användbar för dig att förstå, som inte kommer till att splittras under övningen av bön och tro.

Du kan ta dig igenom vad som helst med hjälp av bönen. Tankar och resonemang är som stålkilar som ger fäste i sanningen, men bönen är hävstången, den kraft som tvingar upp det heliga mysteriets järnkista, så att vi kan få tag i den skatt som döljer sig inuti.

av C.H. Spurgeon