Av Jeremy Pierre ©

Perfektionism gör alla olyckliga, även om det fungerar ett tag.

En ökänd perfektionist är collegefotbollstränaren Nick Saban. Tränare Saban hade sex nationella mästerskap och en rekordstatistik på 135 vinster mot 20 förluster. Han hamnade i rubrikerna när han, fortfarande i glansen av att ha vunnit ett av dessa mästerskap, sa: ”Den matchen kostade mig en veckas rekrytering.” Efter att ha uppnått det ultimata målet (mästerskapet) med rekryteringen var Saban distraherad av att återgå till rekryteringen.

Du behöver inte vara en högt profilerad tränare för att lämna ett spår av utbrända personer efter dig. Perfektionism kan också påverka det vanliga livet negativt. Perfektionism kan skapa en kritisk make, en krävande mamma, en orolig yrkesmänniska. Det kan resultera i ett utmattat sinne, tomma känslor och en utbränd hjärna. Frukterna av detta är missnöje, rädsla och en frånvaro av glädje.

Perfektionism är inte en sak, utan hjärtats reaktion på våra omständigheter. Så frågan vi bör ta upp i det här inlägget från vår serie om hjärtats reaktioner på våra unika situationer är: Hur ska vi förstå perfektionism som ett hinder för hur Gud vill att vi ska reagera?

Perfektionism är en tendens att förvänta sig felfri prestation av sig själv och andra, vilket leder till frustration vid minsta tecken på misslyckande. Perfektionism kräver omedelbar fulländning snarare än att erkänna utvecklingsprocessen. En perfektionist är ovillig att acceptera två sanningar som Gud säger om alla människor: alla är både begränsade som människor och fallna som syndare. I slutändan är perfektionism ett ständigt försök att behöva Jesus mindre.

Perfektionism: fullbordande, inte tillväxt

Vi vill inte erkänna gränserna för våra förmågor. Ingen föds med någon förmåga. Vi kan inte prata, gå eller ens klia oss där det kliar. Vi måste växa. Ju mer vi växer, desto mer komplexa blir våra färdigheter – från grundläggande motoriska färdigheter till relationella färdigheter och yrkesspecifika färdigheter. Vi anstränger oss ärligt innan vi vet vad vi gör och gör många misstag längs vägen. Det är genom misstag som vi lär oss kompetens.

Guds plan för människor att träna för att nå kompetens är tydlig genom hela Skriften (Ords. 22:6, 29:17; Kol. 3:21). Till och med Jesus, Människosonen, måste växa i visdom och ålder (Luk. 2:52). Han lärde sig lydnad genom sitt lidande (Hebr. 5:8), och han blev till och med ”fullkomlig” i den meningen att han prövades genom praktisk erfarenhet (v. 9).

Perfektionism är otålighet med hur Gud har skapat människor att växa gradvis över tid genom ofullkomliga ansträngningar.

En person är perfektionistisk när denne agerar som om denne omedelbart borde vara fullständigt kompetent eller när denne agerar som om perfektion slutligen är möjlig att uppnå i en fallen värld. Perfektionism är otålighet med hur Gud har skapat människor att växa gradvis över tid genom ofullkomliga ansträngningar. Den misslyckas med att inse att perfektion endast är möjlig i härligheten.

Prefektionism: prestation, inte lydnad

Perfektionister är inte främst intresserade av att visa Guds karaktär, utan snarare av att försöka leva upp till sina egna drömmar. Att leva upp till drömmar kräver prestation. Det är därför en perfektionist blir så upprörd när någon brist i hans prestation blir uppenbar. Det är därför han går och lägger sig sent och stiger upp tidigt, och “äter bröd av ängslig möda.” (Psalm 127:2) Innerst inne tror en perfektionist att han kan skapa ett idealiskt jag genom sina egna ansträngningar.

Perfektionism handlar inte om att återspegla Guds karaktär utan om att prestera på den nivå som krävs för att uppnå personliga mål. Perfektionister tenderar att bli mer störda av att äta för många kalorier eller få ett A- på ett prov än av att behandla andra hårt eller inte bry sig om bön. Gud bryr sig mer om det senare och mindre om det förstnämnda.

Perfektionism: ett försök att behöva Jesus mindre

Perfektionism är ett försök att vara oberoende av Gud – att vara mitt ideala jag utan honom. När vi är perfektionistiska, motstår vi Jesu ganska raka iakttagelse om oss: ”Utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh 15:5). Liksom grenar som inte kan bära frukt om de inte är fästa vid den rotade vinstocken, kan vi inte producera något av bestående värde utan tro på Jesus Kristus.

En perfektionist formar sig själv genom egna ansträngningar till sitt eget ideal. Denne behöver inte Jesus för det. Om idealet är fysisk form, måste denne övervaka allt som kommer in i dennes kropp. Om idealet är prestation, måste denne vara den som arbetar hårdast av alla i sin avdelning. Om idealet är socialt inflytande, måste denne upprätthålla en perfekt image. Eftersom Jesus inte bryr sig om dessa saker på samma sätt, känner denne inte något behov av honom.
Denna utmattande ansträngning ger glänsande frukter. Men de är ruttna inuti.

Jesus älskar perfektionister


Perfektionister behöver Jesu tålmodiga kärlek. Denna kärlek kommer att övertyga dem om att deras ideala jag inte har något värde i jämförelse med Jesus i dem. Den ideala personen är Jesus Kristus, och han delar sig själv med dem genom sin fria nåd, inte genom deras prestationer.

Vi möter ofta människor som är redo att ta emot evangeliet när deras ideal har utmattat dem. I det ögonblicket är det som en perfektionist behöver höra att deras tillit aldrig skulle ligga i deras prestationer utan i Jesu prestationer för dem. 


Redaktörens anmärkning: Detta inlägg är en del av en serie om bibelstudier och publicerades första gången den 19 november 2018. Föregående inlägg

Dr Jeremy Pierre är professor i biblisk rådgivning och prefekt vid Southern Baptist Theological Seminary. Han är också pastor vid Clifton Baptist Church i Louisville, Kentucky. Han är författare till flera böcker, bland annat The Dynamic Heart in Daily Life. Han är också professor i biblisk rådgivning och avdelningschef vid Southern Baptist Theological Seminary och även pastor vid Clifton Baptist Church i Louisville, Kentucky. Han är författare till flera böcker, bland annat The Dynamic Heart in Daily Life.