”Ska ni stanna här medan era bröder drar ut i krig?”

4 Moseboken 32:6

Släktskap har sina förpliktelser. Rubeniterna och gaditerna skulle ha varit obroderliga om de hade gjort anspråk på det land som hade erövrats och lämnat resten av folket att ensamma kämpa för sina delar. Vi har fått mycket genom de heligas ansträngningar och lidanden under gångna år, och om vi inte ger något tillbaka till Kristi kyrka genom att ge henne våra bästa krafter, är vi ovärdiga att vara inskrivna i hennes led.

Andra bekämpar med kraft tidens villfarelser eller gräver fram de förgängliga bland fallets ruiner, och om vi viker våra händer i sysslolöshet måste vi varnas, så att inte Meros förbannelse drabbar oss. Mästaren i vingården säger: "Varför står ni här sysslolösa hela dagen??" Vilken är sysslolöshetens ursäkt? Personlig tjänst för Jesus blir desto mer en plikt för alla, eftersom den gladeligen och rikligt utförs av några. De hängivna missionärernas och de ivriga prästernas slit är en skam för oss om vi sitter stilla i lättja. Att rygga tillbaka för prövningar är en frestelse för dem som har det bekvämt i Sion: de skulle gärna vilja slippa undan korset och ändå bära kronan; för dem är frågan för denna meditation mycket tillämplig. Om det mest dyrbara prövas i elden, skall vi då undkomma smältdegeln? Om diamanten måste slipas på hjulet, skall vi då bli fullkomliga utan lidande? Vem har befallt vinden att upphöra att blåsa för att vårt skepp ligger på djupet?
Varför och för vilken orsak skulle vi behandlas bättre än vår Herre? Den förstfödde fick känna på piskan, men varför inte de yngre bröderna? Det är en feg stolthet som skulle välja en mjuk kudde och en silkeslen soffa före en korsets soldat.

Klokare är den som först resignerar inför den gudomliga viljan och sedan genom nådens kraft växer till att bli nöjd med den, och sedan lär sig att samla liljor vid korsets fot och, liksom Simson, finna honung i lejonet.

av C.H. Spurgeon