”Guds nåd”

Psaltaren 52:8

Meditera lite över denna Herrens barmhärtighet. Det är en ömsint barmhärtighet. Med mild, kärleksfull beröring helar han dem som har ett brustet hjärta och förbinder deras sår. Han är lika nådig i sättet att visa sin barmhärtighet som i själva saken. Det är en stor barmhärtighet. Det finns inget litet i Gud; hans barmhärtighet är som han själv - den är oändlig. Vi kan inte mäta den. Hans barmhärtighet är så stor att den förlåter stora synder för stora syndare, efter stora tidsrymder, och sedan ger han stora förmåner och stora privilegier och lyfter upp oss till stora njutningar i den store Gudens stora himmel.

Det är en oförtjänt barmhärtighet, vilket all sann barmhärtighet måste vara, eftersom förtjänt barmhärtighet bara är en felaktig benämning på rättvisa. Syndaren hade ingen rätt till den Högstes vänliga omtanke; om rebellen genast hade dömts till evig eld skulle han i hög grad ha gjort sig förtjänt av detta öde, och om han har befriats från vrede har den suveräna kärleken ensam funnit en orsak, ty det fanns ingen orsak hos syndaren själv. Det är en rik barmhärtighet. Vissa saker är stora, men har liten verkan i sig, men denna barmhärtighet är en hjärtmedicin för dina laga sinnen; en gyllene salva för dina blödande sår; ett himmelskt bandage för dina brutna ben; en kunglig vagn för dina trötta fötter; en kärlekens famn för ditt darrande hjärta.

Det är en mångfaldig barmhärtighet. Som Bunyan säger: ”Alla blommor i Guds trädgård är dubbla.” Det finns inte bara en barmhärtighet. Du må tro att du har en enda barmhärtighet, men du skall finna att det är en hel hop av barmhärtigheter. Barmhärtigheterna är överflödande. Miljoner har tagit emot dem, men de är långt ifrån uttömda; de är lika färska, lika fulla och lika fria som någonsin. Barmhärtigheterna är ofelbara. De kommer aldrig att lämna dig.

Om barmhärtigheten är din vän, kommer barmhärtigheten att vara med dig i frestelsen för att hindra dig från att ge efter; med dig i nöden för att hindra dig från att sjunka; med dig i livet för att vara ljuset och livet i ditt ansikte; och med dig i döden för att vara din själs glädje när den jordiska trösten snabbt ebbar ut.

av C.H. Spurgeon