”Men Gud sade till Jona: ”Har du rätt att vara arg”

Jona 4:9

Ilska är inte alltid eller nödvändigtvis syndig, men den som har en tendens att löpa amok, närhelst den visar sig, bör vi vara snabba att ifrågasätta dess karaktär, med denna fråga: "Är det bra att han är arg?" Det kan hända att vi kan svara: "JA".

Väldigt ofta är ilskan den galnes eldbrand, men ibland är den Elias eld från himlen. Vi gör rätt i att vara arga på synden på grund av det fel som den begår mot vår gode och nådige Gud, eller på oss själva för att vi förblir så dumma efter så mycket gudomlig undervisning, eller på andra när den enda orsaken till ilskan är det onda som de gör. Den som inte är arg på överträdelsen blir delaktig i den. Synden är en avskyvärd och förhatlig sak, och inget förnyat hjärta kan tålmodigt uthärda den. Gud själv är vred på de ogudaktiga varje dag, och det står skrivet i hans ord: "Ni som älskar Herren, hatar det onda." Mycket oftare är vi rädda för att vår ilska inte är berömvärd eller ens berättigad, och då måste vi svara: "NEJ." Varför skulle vi vara arga på barn, hetsiga mot tjänare och vredgade mot kamrater? Är en sådan ilska hedervärd för vår kristna bekännelse eller förhärligande för Gud? Är det inte det gamla onda hjärtat som försöker få herraväldet, och borde vi inte motstå det med all kraft i vår nyfödda natur? Många bekännare ger efter för humöret som om det vore meningslöst att försöka göra motstånd, men låt den troende komma ihåg att han måste vara en segrare på alla punkter, annars kan han inte krönas.

Om vi inte kan kontrollera vårt temperament, vad har då nåden gjort för oss? Någon sade till Mister Jay att nåden ofta ympas på ett vildäpple. "Ja", sade han, "men frukten blir inte vildäpplen." Vi får inte göra naturlig svaghet till en ursäkt för synd, utan vi måste fly till korset och be Herren korsfästa våra temperament och förnya oss i mildhet och ödmjukhet efter hans egen avbild.

av C.H. Spurgeon