”Herre, rädda mig!”

Bönen i sig själv är anmärkningsvärd, eftersom den är kort, men passande, meningsfull och suggestiv. David sörjde över att de trogna människornas var fåtaliga och lyfte därför upp sitt hjärta i bön - när den skapade varelsen svek flydde han till Skaparen. Han kände uppenbarligen sin egen svaghet, annars skulle han inte ha ropat på hjälp; men samtidigt avsåg han att ärligt anstränga sig för sanningens sak, för ordet "hjälp" är inte tillämpligt när vi själva inte gör någonting. Det finns mycket av direkthet, klarhet i uppfattningen och distinkthet i uttalandet i denna framställning med tre ord; mycket mer, faktiskt, än i de långa vandrande utgjutelserna från vissa bekännare. Psalmisten springer rakt fram till sin Gud med en väl genomtänkt bön; han vet vad han söker och var han skall söka det. Herre, lär oss att be på samma välsignade sätt.

Det finns många tillfällen för att använda denna bön. Hur lämplig är den inte för prövade troende som finner att alla hjälpare sviker dem under försynens vedermödor. Studenter som har doktrinära svårigheter kan ofta få hjälp genom att lyfta upp ett rop om "Hjälp, Herre" till den Helige Ande, den store läraren. Andliga krigare i inre konflikter kan sända den till tronen för att få förstärkning, och detta kommer att vara en förebild för deras begäran. Arbetare i himmelskt arbete kan på så sätt få nåd i nödens stund. Sökande syndare, i tvivel och oro, kan framföra samma viktiga bön; i själva verket, i alla dessa fall, tider och platser, kommer detta att tjäna de behövande själarnas position. "Hjälp, Herre" passar oss som levande eller döende, lidande eller arbetande, lyckliga eller sörjande. I honom finner vi vår hjälp, låt oss inte vara sena att ropa till honom.

Svaret på bönen är säkert, om den är uppriktigt framförd genom Jesus. Herrens karaktär försäkrar oss om att han inte kommer att lämna sitt folk; hans förhållande som Fader och Make garanterar oss hans hjälp; hans gåva av Jesus är ett löfte om allt gott; och hans säkra löfte står fast: "Frukta inte, jag skall rädda dig."

av C.H. Spurgeon