”jag är en främling hos dig”
Psaltaren 39:13

Ja, o Herre, hos dig, men inte till dig. Allt mitt naturliga främlingskap från dig har din nåd effektivt avlägsnat, och nu vandrar jag i gemenskap med dig själv genom denna syndiga värld som en pilgrim i ett främmande land. Du Herre är en främling i din egen värld. Människan glömmer dig, vanärar dig, sätter upp nya lagar och främmande seder och känner dig inte.
När din käre Son kom till sina egna, tog hans egna inte emot honom. Han var i världen, och världen skapades av honom, och världen kände honom inte. Aldrig har en främling varit en så sällsynt fågel bland invånarna i något land som din älskade Son bland sin mors bröder. Det är därför inte underligt om jag, som lever Jesu liv, skulle vara okänd och en främling här nere. Herre, jag skulle inte vilja vara medborgare där Jesus var en främling. Hans genomborrade hand har lossat de band som en gång band min själ till jorden, och nu finner jag mig själv som en främling i landet. Bland dessa babylonier bland vilka jag bor förefaller mitt tal att vara ett främmande språk, mitt uppförande är egendomligt och mina handlingar är underliga. En tartar skulle vara mer hemma i London än jag någonsin kan vara i syndarnas tillhåll. Men här är det ljuva i min lott: Jag är en främling hos dig. Du är min medmänniska i lidande, min medpilgrim.

Åh, vilken glädje att vandra i ett sådant välsignat sällskap! Mitt hjärta brinner inom mig när du talar till mig, och fastän jag är en gäst, är jag långt saligare än de som sitter på troner, och långt mer hemma än de som bor i sina lyxiga hus.

"För mig finns varken plats eller tid:
Mitt land är i varje klimat;
Jag kan vara lugn och fri från bekymmer
På varje strand, eftersom Gud är där.
Vare sig vi söker en plats eller undviker en plats,
finner själen inte lycka i någon av dem:
Men med en Gud som visar vägen,
är det lika glädjande att gå eller stanna."

av C.H. Spurgeon