”Lovsjung hans namns ära, ge honom ära och pris!”

Psaltaren 66:2

Det är inte upp till oss själva om vi skall lovprisa Gud eller inte. Lovprisning är Guds mest rättfärdiga förtjänst, och varje kristen är som mottagare av hans nåd skyldig att lovprisa Gud från dag till dag. Det är sant att vi inte har någon auktoritativ befallning för daglig lovprisning; vi har inget bud som föreskriver vissa timmar för sång och tacksägelse; men lagen som är skriven i hjärtat lär oss att det är rätt att lovprisa Gud; och det oskrivna mandatet kommer till oss med lika stor kraft som om det hade skrivits på stentavlor eller överlämnats till oss från toppen av det åskande Sinaiberget. Ja, det är den kristnes plikt att lovprisa Gud. Det är inte bara en angenäm syssla, utan det är en absolut skyldighet i dennes liv.

Tro inte, att ni som alltid sörjer, är oskyldiga i detta avseende, och tro inte att ni kan fullgöra er plikt mot er Gud utan lovsånger. Ni är bundna av hans kärleks band att välsigna hans namn så länge ni lever, och hans lovsång bör ständigt ligga i er mun, ty ni är välsignade för att ni skall kunna välsigna honom; ”Det folk som jag format åt mig ska höja mitt lov.”; och om ni inte lovprisar Gud, frambringar ni inte den frukt som han, som den gudomlige Husbonden, har rätt att förvänta sig av er.

Låt då inte din harpa hänga på pilarna, utan ta ner den och sträva efter att med ett tacksamt hjärta frambringa dess mest högljudda musik. Stig upp och sjung hans lovsång. Med varje morgons gryning, lyft upp dina toner av tacksägelse, och låt varje solnedgång följas av din sång. Omgärda jorden med dina lovsånger, omge den med en atmosfär av melodi, och Gud själv kommer att lyssna från himlen och ta emot din musik.

”Så älskar jag dig och kommer att älska dig,
Och i din lovsång kommer jag att sjunga,
För du är min älskande Gud,
Och min återlösande kung.”

av C.H. Spurgeon