”När David då frågade Herren”.

2 Samuelsboken 5:23

När David ställde denna förfrågan hade han just kämpat mot filistéerna och vunnit en viktig seger. Filistéerna kom med stora arméer, men med hjälp av Gud hade David lätt fått dem på flykt. Lägg dock märke till att när de kom en andra gång, gick David inte upp för att strida mot dem utan att först fråga Herren. En gång hade han segrat, och han kunde ha sagt, som många har gjort i andra fall: ”Jag skall segra igen; jag kan vara helt säker på att om jag har segrat en gång skall jag segra ännu en gång. Varför skulle jag då dröja med att söka Herrens råd?” Så var det inte med David.

Han hade vunnit en strid genom Herrens styrka; han skulle inte våga sig på en annan förrän han hade försäkrat sig om detsamma. Han frågade: ”Skall jag gå upp mot dem?” Han väntade tills Gud gav tecknet. Lär av David att inte ta något steg utan Gud. Kristne, om du vill veta pliktens väg, ta Gud till din kompass; om du vill styra ditt skepp genom de mörka vågorna, lägg rorkulten i den Allsmäktiges hand. Många klippor skulle vi kunna undvika om vi lät vår Fader ta rodret; många sandbankar och mycket kvicksand skulle vi kunna undvika om vi överlät åt hans suveräna vilja att välja och befalla. Puritanen sade: ”Så säkert som en kristen någonsin snider åt sig själv, kommer han att skära sina egna fingrar;” detta är en stor sanning. En annan gammal gudsman sade: ”Den som går före molnet av Guds försyn går en dåres ärenden”, och det stämmer.

Vi måste förstå att Guds försyn leder oss; och om försynen dröjer, dröj tills försynen kommer. Den som går före försynen kommer att bli glad över att få springa tillbaka igen. ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra”, är Guds löfte till sitt folk. Låt oss då ta med oss alla våra bekymmer till honom och säga: ”Herre, vad vill du att jag skall göra?” Lämna inte din kammare denna morgon utan att fråga Herren.

av C.H. Spurgeon