"Jag har älskat er, säger Herren. Och ni frågar: ”Hur har du älskat oss?” Var inte Esau bror till Jakob? säger Herren. Jakob älskade jag, men Esau hatade jag. Jag gjorde hans berg till en ödemark och gav hans arvedel åt öknens schakaler."

Malaki 1:1-3

Utan tvekan hör Guds kärlek till den mest missförstådda av de gudomliga egenskaperna. Ofta hör vi människor utanför kyrkan hävda att vår Skapares kärlek innebär att han omöjligen kan vilja döma obotfärdiga syndare till evig förintelse i helvetet. Men även inom kyrkan finner vi förvirring beträffande Guds kärlek. Här består problemet till stor del i att många kyrkor misslyckas med att undervisa om den bibliska sanningen att Herrens frälsande kärlek är selektiv.

Vi såg i förra (torsdagens) studie att Gud har en universell kärlek till skapelsen som motiverar honom att sörja för den allmänna välfärden för det han har skapat och att erbjuda Jesus som Frälsaren för att återlösa världen (Matt. 5:44-45; Joh. 3:16). Ändå är det inte alla som förtröstar på Kristus. Det beror på att även om Gud har en allmän kärlek till alla människor, så har han en särskild, frälsande kärlek som är reserverad endast för vissa. På grund av syndafallet och vår fördärvade vilja måste Gud visa en effektiv, oemotståndlig kärlek som övervinner vårt förhärdade uppror för att någon ska kunna bli frälst. Döda syndare måste göras levande, annars kommer de inte att tro på Frälsaren (Ef. 2:1-10). Denna Guds frälsande kärlek kallas också Guds kärlek till självgodhet.

Dr. R.C. Sproul definierar Guds kärlek till självgodhet för oss i sin bok Everyone’s a Theologian (Alla är teologer). Han skriver att självgodhet inte har något att göra med självbelåtenhet. Snarare “teologer talar om självgodhet i betydelsen tillfredsställelse eller glädje. Guds kärlek till självgodhet har att göra med hans frälsande kärlek som främst är inriktad på hans älskade Son, men som ändå sprider sig till dem som är i Kristus. Gud har en särskild kärlek till de återlösta som han inte har till resten av världen.” Fadern älskar sin enfödde Son över allt annat, och som ett utflöde av denna kärlek har han i och genom Sonen utvalt vissa individer att förenas med Sonen genom hans helige Ande och på så sätt få evigt liv (Ef. 1:3-14).

Som Dr. Sproul påpekar är denna Guds frälsande kärlek endast till för de återlösta och inte för varje individ i världen. En sådan kärlek kan också kallas Guds utkorande kärlek, och den beskrivs i texter som Malaki 1:2-3. Där läser vi att Herren älskade Jakob, eller Israel, och hatade hans bror Esau, Edoms fader. Paulus använder senare dessa verser som bevis för läran om det ovillkorliga valet (Rom. 9:13). Gud valde fritt att älska vissa män och kvinnor till frälsning, även om de inte var älskvärda i sig själva, och lämnade resten att förgås i synd och elände.

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte
Guds utvalda eller frälsande kärlek är goda nyheter för oss. Eftersom han fritt har valt att överösa dem som tror med sin frälsande kärlek, och till och med valt dem från all evighet, vet vi att denna kärlek inte kan misslyckas när vi kommer till korta. Därför vet vi att vår frälsning är säker, att han inte kommer att misslyckas med att rädda oss till det yttersta om vi har förtröstat på Jesus Kristus.

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift april 2025 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.

Woodland rekommenderar -För mer om Guds egenskaper läs W. A. Pinks arbete här på Jif med början här.