”Tänk på de fattiga”

Galaterbrevet 2:10

Varför tillåter Gud att så många av hans barn är fattiga? Han kunde göra dem alla rika om han ville; han kunde lägga påsar med guld vid deras dörrar; han kunde ge dem en stor årlig inkomst; eller han kunde sprida ett överflöd av mat runt deras hus, som han en gång lät vaktlarna ligga i högar runt Israels läger och lät bröd regna från himlen för att föda dem. Det finns ingen nödvändighet att de skall vara fattiga, utom att han anser det vara bäst. ”Boskapen på de tusen bergen” är hans - han skulle kunna försörja dem; han skulle kunna få de rikaste, de största och de mäktigaste att lägga all sin makt och sina rikedomar för hans barns fötter, ty alla människors hjärtan står under hans kontroll. Men han väljer att inte göra det; han låter dem lida brist, han låter dem sucka i armod och dunkel. Varför är det så?

Det finns många skäl: ett är att ge oss, som är gynnade med tillräckligt mycket, en möjlighet att visa vår kärlek till Jesus. Vi visar vår kärlek till Kristus när vi sjunger om honom och när vi ber till honom; men om det inte fanns några människor i nöd i världen skulle vi förlora det ljuva privilegiet att visa vår kärlek genom att ge bidrag till våra fattigare bröder; han har bestämt att vi på detta sätt skall bevisa att vår kärlek inte bara består i ord, utan i handling och sanning. Om vi verkligen älskar Kristus, kommer vi att bry oss om dem som är älskade av honom.

De som är kära för honom kommer att vara kära för oss. Låt oss då inte se det som en plikt utan som ett privilegium att hjälpa de fattiga i Herrens hjord - och minnas Herrens Jesu ord: ”Såsom ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, så har ni gjort mot mig.” Säkert är denna försäkran tillräckligt ljuv och detta motiv tillräckligt starkt för att få oss att hjälpa andra med en villig hand och ett kärleksfullt hjärta - när vi kommer ihåg att allt vi gör för hans folk nådigt accepteras av Kristus som om vi gjort det för honom själv.

av C.H. Spurgeon