Rabbuni!©

av R. Carlton Wynne

Det är svårt att hitta en mer gripande scen i Bibeln än den uppståndne Jesu framträdande för Maria Magdalena. Maria hade räddats ur en ofattbar andlig plåga och hade följt Kristus och gett av sina egna resurser för att stödja hans ambulerande verksamhet (se Lukas 8:2-3). Hon blev säkerligen förkrossad av hans död. Hon blev ännu mer förbluffad när hon i mörkret gick till graven den första påskmorgonen och såg stenen rullas bort, och hon skyndade sig att hämta Petrus och Johannes till platsen, bara för att bli lämnad ensam igen när de hade gått (Johannes 20:1-10).

Maria överväldigades av sorg och förvirring, och hennes tårar förklarade att Jesus var det enda själstillfredsställande föremålet för hennes tro. De två änglar som hon såg i gravkammaren var ingen ersättning för hennes Frälsare. För när de frågade henne varför hon grät - en äkta fråga med tanke på att hela himlen firade Kristi seger över döden - svarade Maria: ”De har fört bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom” (v. 13). Lägg märke till det personliga tilltalet i hennes rop. Maria kunde inte vila förrän hon hade kommit nära sin Herre, även om han inte längre kunde komma nära henne. Så trodde hon i alla fall.

I det ögonblicket gav Marias gråt vika för Herrens uppenbarelse. När hon vände sig om för att se honom kände hon först inte igen honom. Johannes förklarar varför, vilket är fascinerande: ”Hon antog att han var trädgårdsmästaren” (Johannes 20:15). Det visar sig att Maria hade rätt. I en yttersta mening var och är Jesus Guds trädgårdsmästare. Uppstånden från de döda upphävde han den förbannelse som hade drabbat Edens lustgård. I dag fortsätter Jesus att odla en ny skapelse som ska fullbordas på ett synligt sätt vid hans återkomst. Det är häpnadsväckande att han mitt i detta kosmiska arbete inte först uppenbarade sig för samhällets elit. Han visade sig inte för kungar för att underkuva dem eller för sina fiender för att skämma ut dem. Nej, Jesus valde att först visa sig för en kvinna som älskade honom och visste att hon behövde honom. Hur underbar är inte världens tjänarfrälsare.

Höjdpunkten i Johannes berättelse inträffar när Jesus kallar Maria vid namn. Omedelbart fylls hennes hjärta av himmelsk glädje och änglarnas sång blir hennes egen. ”Rabboni!” ropade hon (v. 16). Ordet betyder ”lärare”, men vid det här laget betydde det oändligt mycket mer. Det signalerade Marias fullständiga tillfredsställelse och oändliga hängivenhet nu när hon hade fått den levande Jesus för sig själv.

Ett sista löfte utgör slutklämmen i detta drama. Jesus hindrade Maria från att klamra sig fast vid honom. Varför förnekade han hennes hjärtas önskan? Svaret på den frågan: Han var redo att stiga upp till Fadern i himlen (v. 17), varifrån han skulle sända den Helige Ande in i varje hjärta hos dem han älskar, så att han genom Anden skulle kunna omfamna inte bara Maria utan alla andra som älskar honom i sanning. Och när han synligt återvänder kommer ”Rabbuni!” att komma från en oräknelig skara människors läppar och eka i Faderns hus för evigt.

Dr. R. Carlton Wynne är biträdande pastor i Westminster Presbyterian Church i Atlanta och adjungerad professor i systematisk teologi vid Reformed Theological Seminary i Atlanta.

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift november 2024 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.