_”Jag ska utrota från denna plats. . . dem som tillber och svär
vid Herren men också svär vid Malkam.”

Sefanja 1:4-5

Sådana personer trodde sig vara trygga därför att de följde båda parterna: de gick med Jehovas anhängare och bugade sig samtidigt för avguden Malcham. Men dubbelhet är avskyvärd för Gud, och hans själ hatar hyckleri. Den avgudadyrkare som tydligt ger sig hän åt sin falska gud har en synd mindre än den som för sitt förorenade och avskyvärda offer till Herrens tempel, medan hans hjärta är med världen och dess synder. Att satsa på haren och springa med hundarna, är en oduglings politik. I det dagliga livets vanliga angelägenheter föraktar man en människa med dubbelmoral, men i religionen är denne ytterst avskyvärd. Det straff som utdöms i versen framför oss är fruktansvärt, men det är välförtjänt; ty hur skulle den gudomliga rättvisan kunna skona syndaren, som känner till det rätta, godkänner det och bekänner sig till att följa det, och som samtidigt älskar det onda och ger det herravälde i sitt hjärta?

Min själ, rannsaka dig själv denna stund och se om du har gjort dig skyldig till dubbelspel. Du bekänner dig vara en Jesu efterföljare - älskar du honom verkligen? Är ditt hjärta rätt med Gud? Är du en av karaktärerna i allegorien Kristens Resa, är du av den gamle fadern Ärlig’s familj, eller är du en släkting till Herr Biavsikt? Ett namn som lever är av ringa värde om jag verkligen är död i överträdelser och synder. Att ha en fot i sanningens land och en annan i falskhetens hav kommer att innebära ett fruktansvärt fall och ett totalt fördärv. Kristus kommer att vara allt eller inget. Gud fyller hela universum, och därför finns det inte plats för någon annan gud. Om han då regerar i mitt hjärta, kommer det inte att finnas plats för någon annan regerande makt. Vilar jag ensam på Jesus den korsfäste och lever jag bara för honom? Är det min önskan att göra det? Är mitt hjärta inställt på att göra det? Om så är fallet, välsignad vare den mäktiga nåd som har lett mig till frälsning; och om så inte är fallet, o Herre, förlåt mitt sorgliga brott och ge mig ett odelat hjärta för att frukta ditt namn.

av C.H. Spurgeon