”Marta däremot var upptagen med alla förberedelser. . .”
Lukas 10:40

Hennes fel var inte att hon tjänade: en tjänares villkor passar väl in på varje kristen. ”Jag tjänar” borde vara mottot för alla prinsar i himlens kungafamilj. Inte heller var det hennes fel att hon hade ”alla förberedelser”. Vi kan inte göra för mycket. Låt oss göra allt vad vi möjligen kan; låt huvud, hjärta och händer vara engagerade i Mästarens tjänst. Det var inte hennes fel att hon var upptagen med att förbereda en festmåltid för Mästaren. Lyckliga Martha som fick tillfälle att ta emot en så välsignad gäst, och lycklig också som hade modet att så helhjärtat kasta in hela sin själ i uppgiften. Hennes fel var att hon blev ”upptagen med alla förberedelser” så att hon glömde bort honom och bara kom ihåg tjänandet.

Hon lät tjänsten gå före umgänge och på så sätt blev en plikt fläckad av en annans blod. Vi borde vara Marta och Maria i ett: vi borde göra mycket tjänst och ha mycket gemenskap på samma gång. För detta behöver vi stor nåd. Det är lättare att tjäna än att fira nattvard. Josua blev aldrig trött när han stred mot amalekiterna, men när Mose satt uppe på berget och bad behövde han två medhjälpare för att hålla sina händer uppe. Ju mer andlig en övning är, desto fortare tröttnar vi på den. De finaste frukterna är de svåraste att odla: de mest himmelska nådegåvorna är de svåraste att odla. Kära vänner, även om vi inte försummar yttre ting, som är tillräckligt bra i sig själva, bör vi också se till att vi har en levande, personlig gemenskap med Jesus.

Se till att det inte försummas att sitta vid Frälsarens fötter, även om det sker under den skenbara förevändningen att göra honom tjänst. Det första för vår själs hälsa, det första för hans ära och det första för vår egen nytta är att hålla oss i ständig gemenskap med Herren Jesus och att se till att den vitala andligheten i vår religion upprätthålls över och framför allt annat i världen.

av C.H. Spurgeon