Svaghetens styrka ©

av Burk Parsons

Det har sagts att ”det som inte dödar dig, gör dig starkare”. Många människor klamrar sig fast vid detta ordspråk som en källa till tröst och hopp mitt i den dagliga oron, eländet och lidandet. Det ligger en viss sanning i uttalandet, i den mån det återspeglar Skriftens undervisning (Rom 5:3-5; Jakob 1:2-4, 12; 1 Petrus 4:12-19). Prövningar gör oss verkligen starkare och mer ståndaktiga i vår tro. Prövningar får oss att mogna. De hjälper oss att växa upp. Men detta är bara en del av den bibliska förståelsen av prövningar.

När vi som mänsklig ras föll i synd förändrades våra känslor. Vi hade en gång haft förmågan att inte synda, men vi blev ett folk som inte kan låta bli att synda och som till och med finner njutning - hur flyktig den än är - i synden. Som varelser är vi i grunden beroende av varandra, men syndafallet förändrade vår insikt om vårt beroende. En gång insåg vi vårt beroende av vår Skapare och dyrkade och tjänade enbart honom, men vi blev ett folk som dyrkar och tjänar oss själva som om vi vore helt självständiga.

Så när prövningar och frestelser kommer måste vi bestämma oss för om vi ska förlita oss på oss själva och våra egna ansträngningar eller på Gud. Kommer vi att utnyttja prövningen, ta lätta på den, eller försöka fly från den? Eller kommer vi att springa till vår Herre som vår närmaste följeslagare och gå ner på knä i bön och lita på honom genom prövningen?

Som adopterade barn till Gud vår Fader inser vi att de prövningar som han suveränt sänder vår väg inte bara är avsedda att göra oss starkare i Kristus, utan också att göra oss svagare i oss själva - mindre beroende av vår egen styrka och våra egna planer och mer beroende av Gud och kraften i hans styrka, precis som Paulus upplevde och bekände: ”Ty när jag är svag, då är jag stark” (2 Kor 12:10).

Det som inte dödar oss gör oss, genom Guds nåd, svagare i vårt självberoende och mer beroende av Guds styrka. Och allt detta sker genom den som uthärdade korsets prövning så att vi skulle kunna återfå ett liv i beroende. Enbart genom hans nåd förblir vi helt beroende - eftersom vi lever rättfärdiggjorda genom tro allena - av den vars nåd är helt tillräcklig för oss (2 Kor 12:9), och vi tar dagligen upp våra egna kors och är beroende av honom när vi vandrar genom detta livs elände. När vi gör det, låt oss då komma ihåg att de rättfärdiga skall leva av tro på Gud, inte av tro på sig själva (Hab. 2:4). Martin Luther gjorde helt rätt i att påminna oss om att ”om vi litade på vår egen styrka skulle vår strävan vara förlust”.

Dr Burk Parsons är redaktör för tidningen Tabletalk och fungerar som seniorpastor i Sankt Andrew's Kapell i Sanford, Florida. Han är redaktör för Assured by God: Living in the Fullness of God's Grace. Han är på Twitter som @BurkParsons.

© Copyright Tabletalk Augusti 2023 Ligonier Ministries. Används med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.