”Sedan lät han mig se översteprästen Josua stå inför Herrens ängel”

Sakarja 3:1

I översteprästen Josua ser vi en bild av varje Guds barn, som har gjorts nära genom Kristi blod och har fått lära sig att tjäna i heliga ting och träda in i det som finns innanför förhänget. Jesus har gjort oss till präster och kungar inför Gud, och även här på jorden utövar vi prästerskapet i ett helgat liv och en helig tjänst. Men det sägs att denne överstepräst ”står inför Herrens ängel”, det vill säga står för att tjäna. Detta borde vara den ständiga positionen för varje sann troende.

Varje plats är nu Guds tempel, och hans folk kan tjäna honom lika mycket i sina dagliga sysslor som i hans hus. De skall alltid ”göra tjänst”, frambära det andliga offret i form av bön och lovsång och framställa sig själva som ett ”levande offer”. Men lägg märke till var det är som Josua står för att tjäna, det är inför Jehovas ängel. Det är endast genom en medlare som vi stackars besudlade någonsin kan bli präster för Gud. Jag lägger fram det jag har inför budbäraren, förbundets ängel, Herren Jesus; och genom honom finner mina böner acceptans inlindade i hans böner; mina lovsånger blir ljuvliga när de binds samman med knippen av myrra, aloe och kassia från Kristi egna trädgård. Om jag inte kan ge honom något annat än mina tårar, kommer han att lägga dem tillsammans med sina egna tårar i sin egen flaska, ty han grät en gång; om jag inte kan ge honom något annat än mina stön och suckar, kommer han att ta emot dem som ett acceptabelt offer, ty han var en gång krossad i hjärtat och suckade tungt i anden.

Jag själv, ståendes i honom, är accepterad i den Älskade; och alla mina förorenade verk, även om de i sig själva bara är föremål för gudomlig avsky, tas emot så att Gud känner en ljuv doft. Han är nöjd och jag är välsignad. Se alltså den kristnes ställning - ”en präst som står inför Herrens ängel”.

av C.H. Spurgeon