”Och jag såg: i mitten mellan tronen . . .stod ett Lamm”

Uppenbarelseboken 5:6

Varför skulle vår upphöjde Herre framträda med sina sår i härligheten? Jesu sår är hans härlighet, hans juveler, hans heliga ornament. För den troendes öga är Jesus en passande skönhet för att han är ”strålande vit och röd”: vit av oskuld och röd av sitt eget blod. Vi ser honom som en lilja av makalös renhet och som en ros som är färgad av hans eget blod. Kristus är ljuvlig på Olivberget och Tabor och vid havet, men åh! det har aldrig funnits en så makalös Kristus som han som hängde på korset.

Där skådade vi alla hans skönheter i fulländning, alla hans egenskaper utvecklade, all hans kärlek framhävd, all hans karaktär uttryckt. Mina älskade trossykon, Jesu sår är i våra ögon mycket vackrare än all prakt och pompa hos kungar. Den taggiga kronan är mer än ett kejserligt diadem. Det är sant att han inte längre bär en spira av vass, men den hade en härlighet som blänkte mer än från en spira gjord av guld. Jesus bär ett slaktat Lamms utseende som sin hovdräkt, i vilken han uppvaktade våra själar och återlöste dem genom sin fullständiga försoning. Inte heller är detta bara Kristi prydnader: de är troféer av hans kärlek och av hans seger.

Han har delat bytet med de starka. Han har återlöst åt sig en stor skara som ingen människa kan räkna, och dessa ärr är minnesmärkena från striden. Ah! om Kristus på detta sätt älskar att behålla tanken på sin lidande för sitt folk, hur dyrbara borde inte hans sår vara för oss!

av C.H. Spurgeon