”då var du också som en av dem.”

Obadja 1:11

Edom borde ha visat Israel broderlig vänlighet i nödens stund, men i stället gjorde Esaus män gemensam sak med Israels fiender. I texten framför oss läggs särskild tonvikt på ordet du, som när Caesar ropade till Brutus: ”et tu Brute?”; en dålig handling kan vara ännu värre på grund av den person som har begått den.

När vi som är himlens utvalda favoriter syndar, då syndar vi med eftertryck; vårt brott är ett skriande brott, eftersom vi är så särskilt gynnade. Om en ängel skulle lägga sin hand på oss när vi gör något ont, behöver han inte använda någon annan tillrättavisning än frågan: ”Vad gör du? Vad gör du här?” Mycket förlåtna, mycket befriade, mycket undervisade, mycket berikade, mycket välsignade, skall vi våga sträcka ut vår hand till det onda? Gud förbjude det!

Köra läsare, några minuters bekännelse kan vara till nytta för dig i denna stund. Har du aldrig varit som de ogudaktiga? Vid en kvällsfest skrattade några män åt orenhet, och skämtet var inte helt stötande för ditt öra, då var du också som en av dem. När det talades hårda ord om Guds vägar, då var du blygsamt tyst, och för åskådarna var du som en av dem. När de världsliga köpslog på marknaden och prutade hårt, var du då inte som en av dem? När de jagade fåfänga med bestämda steg, var du då inte lika girig efter vinning som de var? Kan någon skillnad urskiljas mellan dig och dem? Finns det någon skillnad? Här bli vi personliga.

Var ärlig mot din egen själ och förvissa dig om att du är en ny skapelse i Kristus Jesus, men när du är säker på detta, vandra då försiktigt, så att ingen åter skall kunna säga: ”Även du var som en av dem.” Du vill inte dela deras eviga undergång, varför skall du då vara som dessa? Ta inte del av deras förtrolighet, så att du inte tar del i deras undergång. Ställ dig på Guds bedrövade folks sida och inte på världens.

av C.H. Spurgeon