”"Han sade: ”Så säger Herren: Gräv grop vid grop i denna dal,  för så säger Herren: Ni ska inte märka någon vind eller se något regn, men ändå ska dalen bli full med vatten så att både ni själva, er boskap och era andra djur får att dricka..””

2 Kungaboken 3:16-17

De tre kungarnas arméer var desperata för vatten på grund av torkan. Gud var i färd med att sända vatten, och med dessa ord tillkännagav profeten den kommande välsignelsen. Här var ett fall av mänsklig hjälplöshet: inte en droppe vatten kunde alla de tappra männen skaffa från himlen eller finna i jordens brunnar. Så ofta är Herrens folk vid bristningsgränsen; de ser fåfängan hos den skapade varelsen och lär sig experimentellt var deras hjälp finns att finna.

Men folket skulle ändå i tro förbereda sig för den gudomliga välsignelsen; de skulle gräva de gropar i vilka den dyrbara vätskan skulle samlas. Guds folk måste genom sina olika organisationer, ansträngningar och böner göra sig redo för att bli välsignade; de måste göra groparna och Herren kommer att fylla dem. Detta måste göras i tro, i den fulla förvissningen om att välsignelsen är på väg att stiga ner. Så småningom skedde en enastående tilldelning av den välsignelse som behövdes. Inte som i Elias fall då kom skurarna från molnen, utan på ett tyst och mystiskt sätt fylldes groparna.

Herren har sina egna suveräna handlingssätt: han är inte bunden till sätt och tid som vi är, utan gör som han vill bland människor. Det är vår tacksamma uppgift att ta emot från honom och inte att diktera till honom. Vi måste också lägga märke till det anmärkningsvärda överflödet av förnödenheter - det fanns tillräckligt för allas behov. Och så är det i den evangeliska välsignelsen; alla församlingens och hela kyrkans behov skall uppfyllas av den gudomliga kraften som svar på bön; och framför allt skall seger snabbt ges till Herrens arméer.

Vad gör jag för Jesus? Vilka gropar gräver jag? O Herre, gör mig redo att ta emot den välsignelse som du är så villig att ge.

av C.H. Spurgeon