“I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd“
Efesierbrevet 1:7

Kan det finnas ett ljuvligare ord på något språk än ordet "förlåtelse", när det ljuder i en skyldig syndares öra, som jubelårets silvertoner för den tillfångatagne israeliten? Välsignad, evigt välsignad vare denna förlåtelsens kära stjärna som lyser in i den dödsdömdes cell och ger den förgänglige en strimma av hopp mitt i förtvivlans midnatt! Kan det vara möjligt att synd, en sådan synd som min, kan förlåtas, förlåtas helt och hållet och för evigt? Helvetet är min del som syndare - det finns ingen möjlighet för mig att fly därifrån så länge synden finns kvar i mig - kan skuldbördan lyftas upp, kan den blodröda fläcken avlägsnas? Kan okrossbara stenar i min fängelse någonsin lösgöras från sina murar, eller dörrarna lyftas av från sina gångjärn?

Jesus säger mig att jag åter kan vara fri. För evigt välsignad vare uppenbarelsen av försonande kärlek som inte bara säger mig att förlåtelse är möjlig, utan att den är säkrad för alla som vilar i Jesus. Jag har trott på den utsedda försoningen, Jesus som korsfäst, och därför är mina synder i detta ögonblick och för alltid förlåtna i kraft av hans ställföreträdande smärta och död. Vilken glädje är inte detta! Vilken lycksalighet att vara en fullkomligt förlåten själ! Min själ tillägnar alla sina krafter till honom som av sin egen oköpta kärlek blev min borgensman och utverkade för mig försoning genom sitt blod. Vilka rikedomar av nåd visar inte den fria förlåtelsen! Att överhuvudtaget förlåta, att förlåta fullt ut, att förlåta fritt, att förlåta för evigt!

Här är en konstellation av underverk; och när jag tänker på hur stora mina synder var, hur kära de dyrbara droppar var som renade mig från dem, och hur nådigt det sätt var på vilket förlåtelsen beseglades hem för mig, är jag i ett virrvarr av undrande tillbedjande tillgivenhet. Jag bugar mig inför tronen som förlåter mig, jag griper korset som befriar mig, jag tjänar hädanefter alla mina dagar den inkarnerade Guden, genom vilken jag är en benådad själ.