”Både sommar och vinter ska det vara så.“
Sakarja 14:8

Strömmarna av levande vatten, som flyter från Jerusalem, torkas inte ut av den kvava midsommarens brännande hetta, lika lite som de var frusna av vinterns blåsande kalla vindar. Gläd dig, min själ, du är skonad för att vittna om Herrens trofasthet. Årstiderna ändras och du ändras, men din Herre förblir för evigt densamme och strömmarna av hans kärlek är lika djupa som breda och som alltid fulla.

Hettan av livets bekymmer och brännande prövningar gör att jag behöver en svalkande påverkan från hans nåds flod. Jag måste omedelbart gå för att dricka till fullo från denna outtömliga fontän, för både på sommarn och på vintern flödar den ut. De övre källorna är aldrig knapphändiga, och välsignat vare Herrens namn, de nedre källorna kan inte heller brista. Elia fann att Kerit var torr, men Yahweh var fortfarande samma försynens Gud. Job sa att hans bröder var trolösa som bäckar som sinar, men han fann att hans Gud var en tröstens böljande flod. Nilen är Egyptens stora säkerhet, men dess översvämningar varierar; vår Herre är alltid densamme. Genom att vända Eufrats kurs intog Kyros staden Babylon, men ingen makt, mänsklig eller djävulsk, kan avleda strömmen av gudomlig nåd. Spåren av forntida floder har alla hittats torra och ödsliga, men bäckarna som har sin ursprung på bergen av gudomlig suveränitet och oändlig kärlek kommer alltid att vara fulla till brädden.

Generationer försvinner, men nådens kurs är oförändrad. Guds flod må sjunga med större sanning än bäcken i dikten:
“Människor må komma, och människor må gå. Men jag fortgår för evigt.”
Lycklig är du, min själ, att ledas bredvid de stilla vattnen! Vandra inte till andra strömmar, så att du inte hör Herrens förebråelse, “Varför vill du till Egypten för att dricka av Nilens grumliga vatten?”

av C.H. Spurgeon