"vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike."

Apostlagärningarna 14:22

Guds folk har sina prövningar. Det var aldrig menat av Gud, när han valde sitt folk, att de skulle vara ett oprövat folk. De valdes i lidandets ugn; de var aldrig valda till världslig fred och jordisk glädje. Frihet från sjukdom och mortalitetens smärtor hade aldrig lovats dem. Men när deras Herre utarbetade stadgan om privilegier, inkluderade han tuktan bland de saker som de oundvikligen borde vara arvingar till. 

Prövningar är en del av vår lott; de förutbestämdes för oss i Kristus sista arv. Så säkert som stjärnorna är formade av hans händer, och deras banor fastställdes av honom, så har våra prövningar tilldelas oss. Han har förordnat deras säsong och deras plats, deras intensitet och vilken effekt de ska ha på oss. Goda män får aldrig räkna med att fly bekymmer; om de gör det, kommer de att bli besvikna, för ingen av deras föregångare har varit utan dem. Lägg märke till Jobs tålamod; minns Abraham, ty han hade sina prövningar, och genom sin tro under dem, blev han "alla de troendes Fader.” Notera väl biografierna av alla patriarker, profeter, apostlar och martyrer, och du skall upptäcka att ingen av dem som Gud gjorde till nådens kärl undkom lidandets eld. 

Det är sedan forntiden instiftat att bekymrets kors bör ristas på varje nådens kärl, eftersom det är med det kungliga varumärket som varje nådens kärl utmärks. Men även om prövningen är  Guds barns väg, tröstas de av att veta att deras Mästare har gått framför dem; de har hans närvaro och medlidande för att uppmuntra dem, hans nåd stödjer dem, och hans exempel lär dem hur man uthärdar. Och när de når "riket", kommer det mer än gottgöras för "mycken bedrövelse" genom vilken de passerade på vägen dit in.

av C.H. Spurgeon