"jag har mycket folk här i staden"

Apostlagärningarna 18:10 

Detta borde vara en stor uppmuntran för att försöka göra gott eftersom Gud har, bland de uslaste av de usla, de mest förtappade, de mest fördärvade och försupna, ett utvalt folk som måste räddas. När du tar ordet till dem gör du det för att Gud har ordinerat dig att vara livets budbärare till deras själar och de måste ta emot det, för så är det med förutbestämmelsens dekret. De är förlossade med Kristi blod lika mycket som de heliga inför den eviga tronen. De är Kristi egendom, och kanske är de älskare av krogen och hatare av helighet men om Jesus Kristus köpte dem kommer han att få dem. Gud kommer inte att glömma det pris som hans Son har betalat. Han kommer inte att tillåta att hans ställföreträdande i något fall skulle vara en ineffektiv, död gärning. Tiotusentals inlösta är inte återfödda än, men pånyttfödda måste de bli.  Och detta är vår tröst när vi går ut till dem med Guds befriande Ord.

Nej, ännu mer, Kristus beder för dessa ogudaktiga inför tronen. "Men inte bara för dem ber jag, " säger den store förbedjaren, "utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig." Stackars okunniga själar, de känner ingenting till om bön för sig själva, men Jesus ber för dem. Deras namn finns på hans bröstsköld, och med tiden måste de böja sina envisa knän och andas ut en ångerfull suck inför nådens tron. "Fikonens tid är inte ännu." Det förutbestämda ögonblicket har inte kommit men när det kommer skall de lyda, ty Gud kommer ha sin egendom. De måste, för de kan inte stå emot Anden när han kommer fram med maktfullhet – de måste bli den levande Guds villiga tjänare. "Villigt kommer mitt folk på min maktens dag.”  "Han ska rättfärdiga många" "Han skall se om sin själs trängsel." "Jag skall dela honom med den stora, och de starka skall han få som byte."

av C.H. Spurgeon