Alla de inmönstrade som tillhör Dans läger utgör 157 600 man. De skall bryta upp sist, under sitt baner."

4 Mosebok 2:31

Stammen Dans position var sist när Israel var på frammarsch. De intog den sista positionen men vad betydde ställning när de var av lika mycket värde som de stammar som gick främst. De följde samma brinnande molnstod, de åt samma manna, drack av densamma andliga klippa och reste till samma arv.  Kom mitt hjärta, gaska upp dig! Fastän sist och minst är det ditt privilegium att vara med i armén och att klara sig som de i förtruppen. Någon måste vara sist i ära och uppskattning. Någon måste göra simpelt arbete för Jesus och varför skulle inte det vara jag?  I en fattig by bland okunnig bönder eller på en bakgata bland förfallna syndare kommer jag att fortsätta arbeta och gå "sist" med min fana.

Dans stam tog upp en mycket användbar plats. Marschens eftersläntrare fick plockas upp och hittegods samlades in från fältet. Eldsjälar kan löpa fram över oberedda vägar för att lära sig ny sanningar och vinna flera själar till Jesus. Men de av en mer konservativ ande kan vara väl engagerade i att påminna kyrkan om sin gamla tro och återupprätta hennes svaga söner. Varje position har sina uppgifter. De Guds barn i den långsamt rörliga hären kommer att finna sina specifika positioner en plats där de i högsta grad kan vara en välsignelse för hela hopen. 

Den sista positionen kan vara en farlig plats. Det finns fiender framför och bakom oss. Angrepp kan komma från alla håll. Vi läser att Amalekiterna angrep Israel  och dödade en del av de längst bak. Den erfarne kristne finner mycket användning för sina andliga vapen genom att bestå de fattiga, tvivlande, nedslagna själarna längst bak i tron, kunskap och glädje. Dessa får inte lämnas utan stöd. Därför skall de kunniga heliga bära sina fanor  bland de sista i leden. Min själ, titta ömt efter till att hjälpa de sista i ledet denna dag.

av C.H. Spurgeon