“Gemenskap med honom”
1 Johannesbrevet 1:6

När vi var förenade med Kristus genom tro togs vi upp i en sådan fullständig gemenskap med honom att vi gjordes till “ett” med honom och hans intressen, och dessa intressen blev ömsesidiga och identiska.

Vi har gemenskap med Kristus i hans kärlek. Allt han älskar, älskar vi. Han älskar de heliga—så gör också vi. Han älskar syndare—så gör också vi. Han älskar den stackars fördömda mänskliga rasen och längtar efter att se jordens öknar omvandlade till Guds lustgård—så gör också vi.

Vi har gemenskap med honom i hans viljeyttring. Han vill Guds ära—så arbetar också vi för den. Han vill att de heliga ska vara där han är—vi vill också vara där med honom. Han vill driva ut synd—se, vi kämpar under samma banér. Han vill att hans Faders namn ska vara älskat och tillbett av alla skapade—vi ber dagligen, “låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden såsom i himlen.” Vi har gemenskap med Kristus i hans lidande. Vi spikas inte till ett kors, inte heller dör vi [i regel] en gräslig död. Men när han hånas, hånas vi. Och en ljuvlig sak är det att vara klandrad för hans skull, att föraktas för att man följer Mästaren, att ha världen emot oss.

En lärjunge står inte över sin lärare. I vår del har vi gemenskap med honom i hans arbete, tjänar människor genom sanningens ord och kärleksgärningar. Vår mat och dryck, lik hans, är att göra hans vilja som har sänt oss och att fullborda hans verk.

Vi har gemenskap med Kristus i hans glädjeämnen. Vi gläds i hans glädje, vi fröjdas i hans upphöjelse. Troende, har du smakat den glädjen? Det finns ingen renare eller mer hänförande glädje än att bli kända på denna sidan himlen för att ha Kristus glädje uppfylld i oss, för att vår glädje ska bli fullkomlig.

av C.H. Spurgeon