"han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom."

Matteusevangeliet 3:16

Liksom Guds Ande sänkte sig ned på Herren Jesus, huvudet, så i ett mått sänker han också sig ned över medlemmarna i den andliga kroppen. Hans ankomst hos oss är efter samma sätt som när den föll på vår Herre. Det finns ofta en säregen snabbhet med ankomsten;  allt vi vet är att vi tvingas framåt och uppåt mot himlen bortom alla förväntningar. Ändå finns det ingen av den brådska som råder på jorden, för duvans vingar är lika mjuka som de är snabba. Tystnad verkar vara avgörande för många andliga verksamheter; Herren är i den stilla rösten, och som daggen, destilleras hans nåd i tystnad.

Duvan har alltid varit den valda symbolen för renhet och den Helige Ande är heligheten själv. När han kommer blir allt som är rent och vackert och av god rapport till överflöd, och synd och orenhet försvinner. Där den heliga Duvan kommer råder också fred; han bär en olivkvist som visar att det gudomliga vredens vattnet har sjunkit undan.  Mildhet är ett säkert result av den sakrala Duvans förvandlande kraft: hjärtat som rörs av hans godartade inflytande är milt och ödmjukt därefter och för alltid. Ofarlighet följer såsom en självklarhet; örnar och korpar kan jaga sina byten—turturduvan tål illa behandling men kan dock inte orsaka den. 

Vi måste vara ofarliga som duvor. Duvan är en träffande bild av kärleken. Rösten av turturduvan är kärleksfull och själen vilken besöks av den välsignade Anden är därför rik på kärlek till Gud, bröderna, syndare och, framför allt,  kärlek till Jesus. Svävandet av Guds Ande över det djupa vattnet producerade först ordning och liv och i våra hjärtan orsakar och främjar han nytt liv och ljus. Välsignade Ande, så som du vilade över vår käre Frälsare, vila ändå över oss från denna tid framåt och för evigt.

av C.H. Spurgeon