Mitt folk ska bo i fridfulla hem, i trygga boningar och på säkra viloplatser.
Jesaja 32:18

Fred och vila tillhör inte de som inte är pånyttfödda, dessa dyrbara egendomar tillhör Herrens folks, och endast dem. Fredens Gud ger fullkomlig fred till dem vars sinne är fast i honom. Innan Adam föll gav Gud honom Edens blommiga lövsalar som hans tysta viloplatser; ack! hur snart synden skakade oskuldens ljuvliga boplats. På dagen av universell vrede när översvämningen svepte bort en skyldig ras, var den utvalda familjen i lugn och ro säkrad i arken, som bar dem från den gamla fördömda världen till den nya jorden i regnbågen och förbundet, häri symboliserande Jesus, vår frälsnings ark. Israel vilade trygg i Egypten bakom de blodstänkta dörrposterna när fördärvaren slog den förstfödde; och i öknen gav skuggan av molnpelaren och den flödande klippan de trötta pilgrimerna ljuvlig vila.

Vid denna tid vilar vi på vår trogna Guds löften, i vetskap om att hans ord är fulla av sanning och kraft; vi vilar i lärorna om hans ord, som i sig själva är tröst; vi vilar i förbundet om hans nåd, som är en fristad för glädje. Vi är mer gynnade än David i Adullams grotta, eller Jona under hans ricinbuske, för ingen kan invadera eller förstöra vårt skydd. Jesu person är hans folks tysta viloplats, och när vi närmar oss honom vid nattvardens brödsbrytning, när vi hör ordet, söker i Skrifterna, bön eller lovsång, finner vi i all form av närmande till Honom en återkomst av fred till våra andar.

av C.H. Spurgeon