av Kevin Struyk ©

Vägilska är en verklighet. Lägg märke till hur folk kallar det “road rage”, inte väg käbbel, eller väg meningsskiljaktighet—nu är det ilska. Här om dagen såg jag vägilska uppvisad vid en livlig korsning i Orlando. Trafiken var tät och två bilar med passagerare båda ansåg att de hade förkörsrätt. Snart eskalerade det från tutande till gestikulerande till att folk gick ur bilarna beredda att slåss. Tack och lov det blev inte fysiskt och ingen blev skadad. Men är det inte fantastiskt hur snabbt ilska kan eskalera till raseri och människor börjar tänka och agera irrationellt?

Tyvärr är ilska någonting som inte endast visar sig på vägar; den visar sig ofta i kyrkan och bland Guds folk. Ser man till Adam och Evas söner Kain och Abel, läser vi om Kains sorgliga och fruktansvärda mord på sin bror Abel. Gud godkände Abels offer men inte Kains. Det resulterade i Kains orimliga och förödande gärning. Det första nedskrivna mordet i Skriften, broder mot broder, står som en påminnelse om vad människan är kapabel till när ilska pyr.

Vi vet alla att mord är fel. Gud såg till att hans folk förstod det när han gav de tio buden till Moses i 2 Moseboken 20. Också Jesus i sin undervisning av sina lärjungar i Matteus 5 ville utvidga lagen och lärde ut att inte bara mord gör någon skyldig för att bli dömd men att vara arg på sin bror gör också det. Matteus 5:22--inte att förglömma det brinnande Gehenna om man kallar sin broder “idiot”. Denna lära har anknytning till vår tillbedjan av Gud. I Matteus 5:23-24 säger Jesus, “Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder. Kom sedan och bär fram din gåva.”

Om Gud ska acceptera vår tillbedjan och se med ynnest på vårt lovsångsoffer, måste vi komma inför honom med ödmjuka, förkrossade, ångerfulla och tillitsfulla hjärtan, och sträva efter fred med vår kyrkofamilj. Denna princip finns genom skriften Psaltaren 24:3-4; 51:16-17; Matteus 15:8; Romarbrevet 12:18; Hebreerbrevet 12:18-20.

Vi som Jesus Kristi lärjungar skall regelbundet undersöka våra egna hjärtan och våra förhållanden, ödmjuka oss själva, söka efter bjälken i våra egna ögon och bekänna våra synder för Gud och för varandra. Att sträva efter fred och försoning med varandra bör vara varje kristens mål. Det kan utan tvivel vara svårt och kan innebära en lång process, men det är ändå värt att eftersträva. Faktum är att vår nådige Gud försåg oss med en frälsningens väg och med bestående frid för dig och mig genom tron på Jesus vilket bör leda oss alla att vara kärleksfulla, barmhärtiga, nådiga och ivriga att förlåta och söka efter fred med andra när den behövs.

© Tabletalk Ligonier Ministries Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.