I denna lite längre artikel tar Sproul sig an det ofta missförstådda konceptet om böns påverkan på Gud. Gud “ångrar” sig står det i bibeln: påverkas han och om så är fallet hur? Påverkar våra böner honom? Varför bör man be överhuvudtaget? Vad innebär “ångrar” i detta sammanhang?

Kan bön ändra Guds avsikter? ©

av R.C. Sproul (1939-2017)

Gör bön någon skillnad? Förändrar den någonting? Någon ställde den frågan till mig fast på ett annat sätt: “Förändrar bön Guds sinne?” Mitt svar väckte proteststormar. Jag sade helt enkelt, “Nej.” Om denna person hade frågat mig “Förändrar bön någonting?” Hade jag svarat, “Självklart!”

Bibeln säger att det finns vissa saker och ting som Gud har bestämt i evighet. De kommer ofrånkomligt att ske. Om du skulle be individuellt eller om du och jag skulle förena oss i bön eller om alla kristna i hela världen skulle be tillsammans, skulle det inte förändra Guds dolda beslut som han har bestämt sig för att göra. Om vi bestämde oss för att be om att Jesus inte ska återvända skulle han ändå göra det.

Fast du kanske frågar, “Står det inte i bibeln att om två eller tre kommer överens om att be om något, så ska de få det?” Ja, det står så men textstycket gäller disciplin i kyrkan, inte bönesvar. Så det är nödvändigt att beakta hela den bibliska undervisningen om bön och inte isolera en vers från restsen. Vi måste närma oss saken i ljuset av hela skriften och stå emot en atomistisk läsning. [atomism - en teoretisk infallsvinkel som betraktar något som tolkningsbar genom analys i separata, separerbara och oberoende elementära komponenter.] Men du kanske frågar igen, “Står det inte i bibeln att Gud ibland ångrar sig?” Ja, gamla testamentet säger visserligen så. Jonas bok berättar att Gud “ångrade” det onda som han hade hotat att göra mot Nineves befolkning och inte gjorde det. Bibeln i sin användning av begreppet ånger, beskriver Gud, som är Ande, i det som teologer kallar “antropomorfa” språk. Uppenbarligen menar inte bibeln att Gud skulle ångra sig på det sättet som vi skulle ångra oss; annars skulle vi med rätta anta att Gud hade syndat och därför själv behövde en frälsare. Det bibeln klart menar är att Gud tog bort hotet av domen som vilade över folket. Det hebreiska ordet nacham översatt “ångra” betyder i detta fall “tröstade” eller “lättade.” Gud tröstades och kände att folket hade vänt sig bort från sin synd, och därför upphävde han den dom som han hade utdömt. §

När Gud håller domens svärd över människors huvud och de ångrar sig och han då håller tillbaka sin dom, har han verkligen ändrat sig? Guds sinne ändrar sig inte för han ändrar sig inte. Saker ändras, och de ändras enligt hans suveräna vilja, som han utövar genom sekundära medel och sekundära aktiviteter. Hans folks bön är ett av de medel han använder för att få saker och ting att hända i den här världen. Så om du frågar mig om bön förändrar saker, är mitt svar utan tvekan “JA!”

Det är omöjligt att veta hur mycket av mänsklighetens historia som avspeglar Guds omedelbara ingripande och hur mycket som avslöjar Guds agerande genom mänskliga agenter. Kalvins favoritexempel för detta var Jobs bok.
Sabeerna och Kaldeerna hade rövat bort Jobs åsnor och kameler. Varför? Därför att Åklagaren hade påverkat deras sinnen att göra det. Men varför? Därför att Åklagaren hade fått tillstånd från Gud att pröva Jobs trofasthet på vilket sätt han så ville med förbehållet att han inte fick ta Jobs liv. Varför hade Gud gått med på detta? För tre orsaker: (1) för att tysta Åklagarens förtal; (2) för Gud att rentvå sig själv; och (3) för att rentvå Job från Åklagarens förtal. Alla av dessa orsaker är fullkomligt rättfärdiga motiveringar för Guds handlingar.

Åklagarens syfte för att påverka dessa två grupper var att få Job att häda Gud—ett helt igenom ont motiv. Men vi lägger märke till att Åklagaren använde inget övernaturligt för att åstadkomma sina syften. Han använde mänskliga agenter— Sabeerna och Kaldeerna—vilka var onda av naturen— för att stjäla Jobs djur. Sabeerna och Kaldeerna var kända för deras tjuveri och mördande livsstil. Deras viljor var inblandande, men det fanns inget tvång; Guds syften blev fullbordade genom deras onda gärningar.

Sabeerna och Kaldeerna var fria att välja, men för dem, liksom för oss, betyder frihet alltid frihet inom gränser. Vi får dock inte blanda ihop mänsklig frihet med mänsklig autonomi. Det kommer alltid att finnas konflikt mellan gudomlig suveränitet och mänsklig autonomi. Det finns aldrig en konflikt mellan gudomlig suveränitet och mänsklig frihet. Bibeln säger att människan är fri men detta är inte i sig själv en oberoende lag.

Anta att Sabeerna och Kaldeerna hade bett, “Utsätt oss inte för prövningar, utan rädda oss från det onda.” Jag är helt säker på att Jobs djur ändå hade stulits men inte nödvändigtvis av Sabeerna och Kaldeerna. Gud hade kanske valt att svara på deras bön men han hade använt någon annan för att stjäla Jobs djur. Det är frihet inom begränsningar och inom dessa begränsningar kan vår bön förändra saker och ting. Skriften berättar för oss att Elia genom bön stoppade regnet. Hans förståelse av gudomlig suveränitet avrådde honom inte från att be.

Ingen människa har haft en mer ingående förståelse för gudomlig suveränitet än Jesus. Ingen människa har bett mer kraftfullt eller mer effektivt. Även i Getsemane bad han om ett alternativ, en annan väg. När hans begäran nekades böjde han sig för Faderns vilja. Själva skälet till att vi ber är på grund av Guds suveränitet eftersom vi tror att Gud har det inom sin makt att ordna saker och ting enligt hans uppsåt. Det är det som suveränitet handlar om—att ordna saker och ting enligt Guds syften.

Således, förändrar bön Guds avsikter? Nej. Förändrar bön saker och ting? Ja, självklart. Skriftens löfte är att “Den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan.” (Jakobsbrevet 5:16) Problemet är att vi är inte så rättfärdiga. Det som bön mest förändrar är ondskan och hårdheten i våra egna hjärtan. Enbart det skulle vara en tillräcklig orsak för att be, även om inga andra orsaker var giltiga eller sanna.

Johnathan Edwards gav i sin predikan, “Den Högste, en bönhörande Gud” två orsaker till varför Gud kräver bön:

Med avseende till Gud är bön endast ett vettigt erkännande av vårt beroende av honom till hans ära. Så som han har gjort alla saker och ting för sin egen ära, så vill han bli förhärligad och erkänd av hans skapelse; och det är passande att han skulle kräva detta av alla de som vill bli mottagare av hans barmhärtighet. . . [det] är ett passande erkännande av vårt beroende av Guds makt och barmhärtighet för det vi behöver, och en lämplig heder betalad åt det stora Upphovet och Källan av allt gott. Med avseende till oss själva kräver Gud bön av oss. . . Innerlig bön som på många sätt förbereder hjärtat. Häri stimuleras en känsla av våra behov . . .varigenom sinnet är mer förberett att uppskatta [hans barmhärtighet] . . . Vår bön kan egga oss på ett passande sätt och till begrundan av vårt beroende av Gud för den barmhärtighet vi ber om, och en passande utövning av tro av Guds tillräcklighet, så att vi må bli förberedda att förhärliga hans namn när vi mottar barmhärtighet. 1

Allt Gud gör är först för hans härlighet och därnäst för vårt gagn. Vi ber därför att Gud befaller oss att be, och därför att bön förhärligar honom och därför att det gynnar oss.

1- The Works of Jonathan Edwards [Carlisle, Pa.: Banner of Truth Trust, 1974], 2:116.

©“Does Prayer Change things?” Ligonier Ministries Detta utdrag är från The Crucial Question Booklet av R.C Sproul. Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.