Gud avslöjar sitt namn för Mose©

Då sade Mose till Gud: ”Om jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? – vad ska jag då svara dem?” Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.” Och han fortsatte: ”Så ska du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er.”
2 Moseboken 3:13-14

Gud lovade Mose att han skulle inte vara ensam när han gick till Farao för att ansöka om Israeliternas befrielse. Istället skulle Herren själv gå med honom så att Mose kunde fullfölja sitt uppdrag och föra med sig Israel till berget Horeb [Sinai]. 2 Moseboken 3:12 Det löftet som vi kan läsa om i 2 Moseboken 4 ledde inte Mose till att genast lita på Gud. Istället för att igen uttrycka sin svaga tro i ord, valde Mose att fråga Gud vad han skulle säga till Israeliterna om han skulle lyda Gud och återvända till Egypten för att befria dem. Specifikt frågade Mose efter Guds namn. (v. 13 ovan)

Att Mose frågade efter Guds namn kan visa att kännedom om den ende sanne Guden saknades bland Israeliterna vid den tiden. Visserligen fanns ett minne av vem han var och vad han hade lovat fortfarande kvar hos dem, för de ropade till honom medan de led under det egyptiska slaveriet. 2:23-25 Däremot hade kunskapen om hans förbundsnamn, namnet vilket endast hans utvalda folk skulle använda för honom, gått förlorat. Detta förbund “Yahweh”—vanligen skrivet i engelska biblar som “LORD” (skrivet med stora versaler men i mindre font)— var någorlunda känt av Abraham, Isak och Jakob (se 1 Moseboken 18:13-14, 26:22, 32:9), men det verkar inte som om namnet sades av Jakobs söner och nämns inte i alls i 2 Moseboken tills 3:14.

Engelska biblar skriver vanligtvis “Jag är” som namnet som Gud avslöjade för Mose i bibelstycket ovan, och “Jag är” är en översättning av det hebreiska Yahweh, som i sin tur är en form av det hebreiska verbet “att vara”. Enkelheten i Guds svar är faktiskt ett djupsinnigt uttalande angående hans identitet vilket kristna teologer har länge erkänt. Andra varelser härstammar från någonting annat, men Herren gör inte det.

Som R. C. Sproul ofta anmärkte, “Gud har makten av varande i sig själv.” Han har ingen början eller slut. Han har alltid varit och förblir evigt. Han är källan till allt som existerar och han kan inte sluta att existera. Augustinus av Hippo skrev: “[Gud] är den första och största existensen, som är fullständigt oföränderlig och den som mest fullkomligt kunde säga, Jag är den Jag Är. . . Jag Är har sänt mig till er.” Som ett resultat, kunde de andra tingen som existerar inte existera förutom genom honom, och dessa saker är goda så länge som de har mottagit förmågan att vara.

Om Gud är källan för all existens, då har han alla resurser som vi någonsin skulle behöva. Vi kan fullständigt förlita oss på honom för han kan inte sluta att existera och därigenom kan han aldrig bli besegrad eller förintad.

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

Därför att Gud inte är beroende av någonting, kan vi vara säkra på att han saknar ingenting. Hans självtillräcklighet är en stor tröst för oss, för det betyder att Han har alla tillgängliga resurser för att hjälpa oss. Han är totalt förmögen att möta alla våra behov och att förse oss med allt vi behöver för liv och gudfruktighet. 2 Petrusbrevet 1:3

© “Gud avslöjar sitt namn för Mose” Tabletalk Magazine Ligonier Ministries Februari 2022. Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.