Edward Payson (1783 - 1827) föddes in i en släkt av pastorer. Edward var känd för att vara en bedjande förkunnare. Han blev endast 44 år men fick uppleva ett flertal väckelser. Han kallades “Praying Payson” d.v.s. bedjande Payson.

Hans farbror var förutom pastor också fysiker och astronom. Med hjälp av intresset för astronomi som fanns i hans familj beskrev Payson hur en människa kan bedöma sin kärlek till Kristus. Han använder bilden av individen som en planet vilken kretsar i sin omloppsbana runt Kristus, rättfärdighetens sol.

“Anta att bekännande kristna kan inordnas som olika koncentriska cirklar runt Kristus, deras gemensamma sol.

"Vissa värderar Frälsarens närvaro så mycket att de inte kan bära att vara långt borta från honom. Även i deras arbete kommer de att ta upp och utföra det i ljuset av hans ansikte. Medan de är engagerade i arbetet, verkar de ständigt lyfta blicken mot honom som om de vara rädda för att förlora en enda stråle av hans ljus.”

"Andra, som bestämt inte vill leva utanför hans närvaro, är mindre uppslukade av den än de först nämnda. Dessa kan ses lite längre bort, engagerade här och där i sina olika kallelser, deras ögon är allmänt på deras arbete men de ser ofta upp efter ljuset som de älskar."

"En tredje grupp, består av ett tvivelaktigt antal. De är ännu längre bort inom denna koncentriska omloppsbana, men ändå nås de av de livgivande strålarna. Många är så engagerade i sina världsliga planer att de kan ses stå i sidled mot Kristus. De ser mestadels åt andra hållet och bara då och då vänder de sina ansikten mot ljuset.”

“Och ännu längre ut bland de som nås av de längst utspridda strålarna, så långt ut att det är nästan ovisst om de alls kommer inom dessa strålars inflytande, är en blandad sammansättning av "upptagna". Några med ryggen vända helt mot solen och de flesta av dem så bekymrade och oroade över sina många bekymmer så att de avvarar liten tid för sin Frälsare."