översatt från John Owen’s verk “Kristi Härlighet”

Härpå beror ödeläggelsen av Satan och hans rike. Hans synd, så långt vi kan förstå, bestod av två delar.

Först - Hans högmod mot personen av Guds Son, av vilken han skapades. “för i honom [Sonen] skapades allt i himlen och på jorden” (eller var när de först skapades) ”synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter,” Kol 1: 16. mot honom lyfte han upp sig själv; - vilket var början på hans överträdelse.

Andra - Avund mot mänskligheten, skapad efter Guds avbild, av Guds Son den förstfödde. Detta fullbordade hans synd; ingenting var nu kvar över vilket hans stolthet och ondska kunde agera. Till Satans eviga förvirring och förstörelse förenar Gud, i oändlig visdom, både de naturer som Satan hade syndat mot i Sonens enda person; vilket var det första föremålet för hans stolthet och ondska. Härigenom ackompanjeras Satans förstörelse med evig skam i upptäckten av hans dårskap, där han skulle ha kämpat mot oändlig visdom, såväl som elände, med kraften av de två naturerna förenade i en person [Jesus Kristus].

John Owen (1616-1683)

För de som vill ha en djupdykning i ämnet finner de det i tråden Lucifer/Satan