Kristus kallas "min rättfärdige tjänare" (Jesaja 53:11); som "en rättfärdig telning" (Jeremia 23: 5); och i nästa vers som "Herren vår rättfärdighet"; som "rättfärdighetens sol" (Malaki 4: 2): som en “verkligen rättfärdig” man (Lukas 23:47); som "den rättfärdige domaren" (2 Timotheosbrevet 4: 8). Han ses som den förebådade Melkisedek eller "rättfärdighetens konung" (Hebreerbrevet 7: 2-3); som "för vår talan inför Fadern", "Jesus Kristus som är rättfärdige" (1 Johannes 2: 1). Dessutom återges samma grekiska ord “dikaios - rättfärdige” i följande avsnitt: Pilatus hustru skickade en varning till sin make, "Ha ingenting att göra med denne rättfärdige man!" (Matteus 27:19); i samma kapitel förklarade Pilatus själv, "Jag är oskyldig till denne (rättfärdige ) mans blod." (v.  24). Han kallas ”den Rättfärdige” (Apostlagärningarna 3:14; Jakob 5: 6); och "den rättfärdige" (Apostlagärningarna 7:52; 22:14); medan i 1 Petrus 3:18 är de välkända orden, "Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe," - i själva verket återgett "den rättfärdige för de orättfärdiga" (ARV). När Sakaria 9:9 förutspådde Herrens ankomst till Jerusalem ridande på en åsna skrev han: "Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han"; i Uppenbarelseboken 19:11, där han är avbildad på en vit häst, sägs det: “han dömer och strider i rättfärdighet.”

I alla dessa avsnitt betraktas Faderns "kollega" och like i hans officiella karaktär, som Gudsmannen Medlaren. Lika tydligt är att verserna antyder att Herren Jesus är rättfärdig i sin person, i administrationen av sitt ämbete, har ansvarsfrihet för den stora uppgiften som gavs honom. Innan hans inkarnation tillkännagavs "Rättfärdighet skall vara bältet runt hans midja, trofasthet bältet om hans höfter.". (Jesaja 11: 5); och Kristus bekräftades i profetians anda: "Jag förkunnar det glada budskapet om rättfärdighet i den stora församlingen." (Psaltaren 40:10). 

Det fanns inget fel eller misslyckande i hans utförande av den hedrande och betydelsefulla uppgiften som ålagts honom, vilket hans egna ord till Fadern bevisar: "Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. (Johannes 17: 4). Guds erkännande av Kristus som "min rättfärdiga tjänare" innebär att han utmärkt utförde det arbete som han tilldelats. Som den Helige Ande förklarar, var “Han var betrodd av den som hade insatt honom" (Hebreerbrevet 3: 2). När fadern belönade honom sade han, "Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet" (Psaltaren 45:8).

Vidare, Kristus är dessutom hans folks rättfärdige förlossare eftersom deras rättfärdighet är i honom. Han fullbordade en perfekt rättfärdighet för dem. Och när de tror på honom tillskrivs de denna; därför betecknas Han "Herren vår rättfärdighet" (Jeremia 23: 6). Kristus var rättfärdig inte som en privatperson, inte för sig själv, utan för oss syndare och vår frälsning. Han agerade som Guds rättfärdige tjänare och som hans folks rättfärdige beskydddare.

Han levde och dog för att alla de oändliga fördelarna med hans lydnad skulle kunna överföras till hans folk. Genom att rättfärdiga hans syndiga folk varken bortsåg han från eller vederlade sin lag; istället "upprätthölls" den. (Romarbrevet 3:31). Förlossaren var "ställd under lagen" (Galaterbrevet 4: 4). Dess stränghet mildrades inte och inte heller några av dess krav minskade i samband med honom. Kristus gav lagen en personlig, perfekt och evig lydnad. Därför lät han sin "undervisning komma till makt och ära." (Jesaja 42:21). Följaktligen är Gud inte bara nådig utan "rättfärdig" på samma gång Han “gör den rättfärdig som tror på Jesus." (Romarbrevet 3:26), eftersom Jesus uppfyllde alla krav på rättfärdighet för alla som litar på honom.

I den rättfärdige Förlossaren hittar vi svaret på frågan, "Hur kan de som inte har någon egen rättfärdighet och som helt inte kan skaffa egen rättfärdighet bli rättfärdiga inför Gud?" Hur kan människan, som är en ansamling av korruption, närma sig den obeskrivlige Helige och se upp till hans ansikte i fred? Människan kan göra det genom att komma till Gud som syndare, erkänna sin oförmåga att ta bort orättfärdighet och inte erbjuda någonting som skönmålar. Eftersom vi inte kunde nå den heliga lagens krav eller rättfärdighet, Så tog Gud med sin rättfärdighet till oss: "Jag låter min rättfärdighet närma sig," (Jesaja 46:12). Denna rättfärdighet kom nära syndarna när Ordet blev kött och bodde bland människor; det kommer nära oss i evangeliet, ”I evangeliet visas nämligen rättfärdigheten från Gud, som handlar om tro från början till slut.” (Rom. 1:17). Denna rättfärdighet tillräknar Gud alla som tror och sedan hanterar dem enligt dess förtjänst.

“ Den [Jesus] som inte visste vad synd var gjorde Gud till synd för vår skull, för att vi i honom skulle [inte förvärva en egen rättfärdighet, utan] stå rättfärdiga inför Gud.”  (2 Korintierbrevet 5:21). 

Här är den dubbla tillskrivningen av våra synder till Kristus och hans rättfärdighet till oss. Vi sägs inte vara rättfärdiga, utan självaste "rättfärdighet"; och inte bara rättfärdighet utan "Guds rättfärdighet", det yttersta som språket kan beskriva. På samma sätt som Kristus blev ”synd”, görs vi till ”rättfärdighet.” Kristus kände inte till verklig synd, men i hans medlargärning för oss räknades han som en skyldig person. På samma sätt är vi utan alla juridisk rättfärdighet [i lagens mening], men när vi mottar Kristus, betraktas vi av den gudomliga majestät som rättfärdiga varelser. Båda skedde genom tillskrivning; ett fantastiskt utbyte! För att utesluta tanken att någon inneboende rättfärdighet är inblandad sägs det, "vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." Eftersom den synd som tillskrivs Kristus är inneboende i oss, är den rättfärdighet som vi är rättfärdiga med inneboende i honom.

Den gudomliga återlösningens plan uppfyllde helt och hållet lagens krav. Det fanns ingenting i alla lagens heliga förelägganden som Kristus inte utförde, ingenting i dess fruktansvärda hot som han inte utstod. Han uppfyllde alla dess föreskrifter med ett obefläckat hjärtas renhet och ett liv av  perfekt integritet. Han uttömde hela förbannelsen när han hängde på korset, övergiven av Gud, för sitt folks synder. Hans lydnad gav lagen högre ära än den kunde ha fått genom en oavbruten efterlevnad av Adam och hans efterföljande. Guds fullkomlighet, som förolämpades av vårt uppror, förhärligas i vår förlossning. I förlossningen framträder Gud orubbligt med att kräva hämnd och otänkbart rik i att visa barmhärtighet. "Rättvisans svärd och nådens spira har var och en i sitt utövande sitt fulla uttryck" (James Hervey). Helighetens intressen säkerställs också, för där förlossning mottas genom tro tänder det i hjärtat ett intensivt hat mot synd och den djupaste kärleken och tacksamheten till Gud.

------------------------------------------------------------------------------------------ 

Guds Attribut av A.W. Pink utdrag från original texten i sin helhet.

A.W. Pinks omvändelse

Gud som enastående

Guds beslut

Guds kunskap

Guds förutvetande

Guds överlägsenhet

Guds suveränitet

Gud som oföränderligt

Guds helighet

Guds makt

Guds huldhet

Guds godhet

Guds tålamod

Guds nåd

Guds barmhärtighet

Guds kärlek

Guds vrede

Begrundandet av Gud

Guds rikedomar

Guds gåvor

Guds vägledning

Guds välsignelser

Guds förbannelser

Guds kärlek till oss

Guds nåderika evangelium

Kristi fullhet

Kristi utstrålning

Kristus nedlät sig

Kristi mänsklighet

Kristus som föraktad

Kristi korsfästelse

Kristi återlösning

Frälsaren Kristus

Kristi herravälde

Kristi vänskap

Kristi hjälpsamhet

Kallelsen från Kristus

Kristi vila

Kristus kvintessens

Kristi exempel