Gud

GUDS FÖRUTVETANDE

2019-02-22 08:54 #0 av: Woodland

För att få en korrekt gudsbild måste man gå till bibeln. Det är genom skriften Gud talar till människan. Fastän Guds hantverk ännu visar sig i skapelsen kan man endast lära känna honom djupare genom det som är uppenbarat i skriften för i den finns hans tankar om människorna och deras relation med honom. En serie av predikningar om Guds attribut av A. W. Pink kommer att läggas upp här på JiF och ett avsnitt kommer att publiceras varje dag. Nr. 4 i serien handlar om Guds förutvetande.

Vilka kontroverser har inte tidigare uppstått gällande detta ämne!Men vilka sanningar i den Heliga Skriften har inte varit orsak till teologiska och kyrkliga strider? Kristi gudom, hans jungfrufödelse, hans försonande död, hans återkomst; den troendes rättfärdighet, helgelse, bevarande; kyrkan, dess organisation, ledarskap, disciplin; dop, nattvarden, och en mängd andra värdefulla sanningar kan nämnas. Fastän kontroverser har förekommit har Guds trofasta tjänare inte tystats. Varför ska då vi undvika den besvärliga frågan om Guds förkunskap? För att vissa kommer att anklaga oss för att underblåsa stridigheter? Låt andra hävda detta om de vill, vår plikt är att vittna i enlighet med det ljus som getts oss.

Det finns två saker gällande Guds förutvetande som många är okunniga om: ordets mening och dess bibliska räckvidd. Eftersom denna okunnighet är så utbredd, är det lätt för predikanter och lärare att förvränga detta ämne även för Guds folk. Det finns bara ett skydd mot irrlära, och det är att vara grundad i tron. För det måste det finnas vördnadsfulla, flitiga studier och att vi ödmjukt tar emot Guds ord. Först då stärks vi mot attacker från dem som angriper oss. Det finns de som missbrukar denna sanning för att diskreditera och förneka Guds absoluta suveränitet ifrälsning av syndare. Precis som “högre” bibelkritiker fördömer Skriftens gudomliga inspiration, och evolutionisterna, Guds verk i skapelsen, så förvränger vissa falska bibellärare hans förutvetande för att åsidosätta hans ovillkorliga val till evigt liv.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-02-23 10:09 #1 av: Woodland

När det välsignade ämnet gudomlig förutbestämmelse förklaras, och när Guds eviga val av vissa som skall formas efter hans Sons bild framläggs, skickar fienden ut någon för att argumentera för att valet är baserat på Guds förkunskap. Denna förkunskap tolkas så som att Gud förutsåg att vissa skulle vara mer lättformade än andra och att de skulle reagera lättare på Andens sökande. Så, därför att Gud visste att de skulle tro, förutbestämde han dem till frälsning. Men sådan logik är radikalt fel. Den förnekar sanningen av totalt fördärv, för den hävdar att det finns något bra i vissa människor. Det tar bort Guds självständighet, för det gör att hans beslut vilar på vad han finner i den skapade. 

Det vänder helt och hållet upp och ner på resonemanget. För genom att påstå att Gud förutsåg att vissa syndare skulle tro på Kristus, och på grund av detta förutbestämde han dem till frälsning, är motsatsen till sanningen. Skriften bekräftar att Gud, i sin suveränitet, utvalde vissa som mottagare av hans speciella ynnest (Apg 13:48); därför bestämde han sig för att ge dem trons gåva. Falsk teologi gör Guds förutvetande att vi tror på honom orsaken till hans val till frälsning. Guds val är dock orsaken, och att tro på Kristus dess effekt.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-02-24 08:36 #2 av: Woodland

Innan vi fortsätter vidare med detta mycket missförstådda tema, låt oss definiera våra villkor. Vad menas med "förutvetande"? "Att veta på förhand" är ett klart svar från många. Men vi bör inte dra förhastade slutsatser, och vi måste inte heller vända oss till en ordbok som den sista instansen, för det handlar inte om härledning av ordet som används. Vad vi behöver är att ta reda på hur ordet används i Skriften. Den Heliga Andes användning av ett uttryck preciserar alltid dess mening och räckvidd. Underlåtenhet att tillämpa denna enkla regel är orsaken till så mycket förvirring och fel. Så många människor antar att de redan vet betydelsen av ett visst ord som används i Skriften, då de inte bryr sig om  att testa sina antaganden med en Konkordans1.

Låt oss förtydliga.

Ta ordet "kött". Dess mening verkar så uppenbar att många skulle betrakta det som ett slöseri med tiden att söka ordets olika samband i Skriften. Det snabbt antas att ordet är synonymt med den fysiska kroppen, så ingen undersökning behöver göras. Men i själva verket innehåller ofta “köttet” i Skriften långt mer än vad som är kroppsligt; allt som omfattas av termen kan endast fastställas genom en noggrann jämförelse av varje förekomst av ordet och en studie av varje separat sammanhang.

Ta ordet "värld". Den genomsnittliga bibelläsare föreställer sig att ordet är likvärdigt med den mänskliga rasen, och följaktligen tolkas många stycken där det hittas felaktigt. 

Ta ordet "odödlighet". Det behöver ingen studie! Självklart har det hänvisning till själens oförstörbarhet. Men det är fel att anta någonting där Guds ord berörs! Om läsaren tar sig besväret att noggrant undersöka varje stycke där "dödlig" och "odödlig" finns, kommer denne att se att dessa ord aldrig appliceras på själen, utan alltid på kroppen.

1 I detta sammanhang en Biblisk ordbok som visar de ord som används i bibeln på Hebreiska och Grekiska. 

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-02-25 09:53 #3 av: Woodland

Vad som just har sagts om "kött", "världen", "odödlighet", gäller med samma kraft för ordet "känna" och uttrycket “i förväg har känt”. Istället för att föreställa sig att dessa ord betyder mer än ett enkelt igenkännande, väger vi noggrant de olika stycken i vilka de förekommer. Ordet "förutvetande" finns inte i Gamla testamentet. Men "känna" förekommer ofta. När termen används i samband med Gud, innebär det ofta att betraktas som en ynnest, vilket inte bara betecknar igenkännande utan en kärlek för objektet.

"Jag känner dig vid namn" (2 Moseboken 33:17). 

"Upproriska har ni varit mot Herren ända från den dag då jag lärde känna er.” (5  Moseboken 9:24). 

"Innan jag danade dig i moderlivet utvalde (kände) jag dig" (Jeremia 1: 5). 

"de tillsatte furstar, utan att jag fick veta något därom” (Hosea 8: 4). "Eder allena har jag utvalt bland alla släkter på jorden;" (Amos 3: 2). 

I dessa avsnitt betyder "känna" antingen “älskad”, eller “utvald".

På samma sätt används ordet "känna" ofta i Nya testamentet, på samma sätt som gamla testamentet. 

"Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. (Matteus 7:23). 

"Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig," (Joh 10:14). 

"Men om någon älskar Gud är han känd av honom." (1 Kor 8: 3). "Herren känner de sina. " (2 Tim 2:19)

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-02-26 09:46 #4 av: Woodland

Begreppet "förutvetande" som det används i Nya Testamentet är mindre vagt än i sin enkla form "att veta". [Viktig poäng - Ordet i den engelska bibelöversättningar “foreknow”, det vill säga, känna i förväg, och ordet  “foreknowledge” används i de engelska bibelöversättningarna. I de svenska finns andra ord ( liksom förutsåg) och ordsammansättning  i verserna används men betydelsen av dessa är desamma och innefattar Guds förutvetande.   kommentar Woodland] Om man noggrant studerar varje stycke i vilket dessa förekommer, kommer man att upptäcka att det är oviktigt om det är en hänvisning bara till en föreställning av händelser som ännu inte inträffat. Faktum är att begreppet förutvetande aldrig används i Skriften i samband med händelser eller handlingar; i stället refererar det alltid till personer. Det är personer som Gud säger att han "förutser", inte dessa personers handlingar. För att bevisa detta kommer vi att citera varje stycke där detta uttryck finns.

Det första inträffar i Apostlagärningarna 2:23:

 "Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom.”

Noggrann uppmärksamhet på ordalydelsen i denna vers visar att aposteln inte talade om Guds kännedom i förväg om korsfästelsens handling, utan av personen som korsfästes: "blev han (Kristus) utlämnad.”

Den andra är Romans 8: 29-30a: 

“Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder.  Och dem som han har förutbestämt har han också kallat.. .”   

Betänk noggrant pronomenet som används här. Det är inte vad han i förväg känt till utan vem han i förväg känt till. De är inte underkastelsen av deras vilja inte heller av tron i deras hjärta, utan människorna själva, som det hänsyftas till här.

"Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt." (Rom 11: 2a). 

Återigen hänvisas till personer och endast till personer. Det sista omnämnandet är i 1 Peter 1: 2:

"Ni är av Gud, Fadern, förutbestämda ." Vem är förutbestämda enligt Guds Faders beslut?  Den förra versen berättar för oss att det är till de “utspridda främlingarna", dvs diasporan, de skingrade, de troende judarna. Således hänvisas till personer, och inte till deras förutsedda handlingar.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-02-27 09:11 #5 av: Woodland

Nu, med tanke på dessa avsnitt (och det finns inte fler), vilken biblisk grund finns det för någon att säga att Gud kände på förhand till vissa handlingar, det vill säga deras "omvändelse och tro" och att på grund av dessa handlingar valde han dem till frälsning? 

Svaret är, inga som helst. Skriften talar aldrig om ånger och tro som förutsedda eller förutkända av Gud. Förvisso visste han från all evighet att vissa skulle ångra sig och tro, men det är inte det som skriften hänvisar till som objektet av Guds förhandskännedom. Ordet refererar likformigt till Guds förutkännedom av personer; låt oss då “ha de ord som du har hört av mig [Paulus]” (2 Tim 1:13)

En annan sak som vi vill uppmärksamma är att de två första citaten ovan visar tydligt och undervisar underförstått att Guds förutvetande inte är orsakande, utan att istället ligger det något annat bakom som föregår det - något som är hans eget suveräna dekret (beslut). Kristus  utlämnad av (1) Gud i sitt rådslut och (2) “sin (Guds) försyn" (Apg 2:23). Hans råd eller dekret var grunden för hans förutvetande*. Romarbrevet 8:29 börjar med ordet "Ty", vilket antyder att vi ska se läsa vad som står innan. Vad säger då den tidigare versen? Detta, "samverkar allt till det bästa för dem som är kallade efter hans beslut.". Guds "förutvetande" är således baserat på Hans "syfte" eller dekret (beslut). (se Psaltaren 2: 7)

*av personer -Woodland kommentar 

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-02-28 08:33 #6 av: Woodland

Gud vet i förväg vad som kommer att ske för han har bestämt det. Det är därför en omvänd ordning av Skriften, som sätter vagnen framför hästen, genom att påstå att Gud väljer för att han känner människor på förhand. Sanningen är, han vet för han har utvalt. Detta tar bort orsaken till valet från människans externa beslut      och placerar det i Guds egen suveräna vilja. Gud bestämde sig inom sig att välja ett visst folk, inte på grund av något som är gott i dem eller från dem, varken verkligt eller förutsett, men uteslutande för att hans goda vilja skall ske.  

Vi vet inte varför han väljer de som han väljer. Vi kan bara säga, "Ja, Fader, detta var din goda vilja.” Matteusevangeliet 11:26.  

Romanarbrevet 8:29 klara sanning är att Gud, före världens grund var lagd, utvalde vissa syndare och utsåg dem till frälsning (2 Thessalonikerbrevet 2:13). Detta framgår av versens avslutande ord: "förutbestämt till att formas efter hans Sons bild”  Gud förutbestämde inte de som han förutsåg var formade. Tvärtom, de som Han förutsåg (det vill säga älskade och utvalde)   förutbestämde han till "att formas". Deras likhet med Kristus är inte orsaken, utan effekten av Guds förhandskännedom och förutbestämmelse.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-03-01 08:55 #7 av: Woodland

Gud valde inte ut någon syndare eftersom han förutsåg att han skulle tro, för det enkla men tillräckliga skälet att ingen syndare någonsin tror tills Gud ger honom tron: likaså som ingen människa ser tills Gud ger honom syn. Andlig klarsyn är Guds gåva, eftersom det är konsekvensen av att jag använder hans gåva. Så tro är Guds gåva

 (Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Efesierbrevet 2: 8-9), 

att tro är konsekvensen av att jag använder hans gåva. Om det var sant att Gud hade valt vissa att bli frälsta, eftersom de så småningom skulle tro, då skulle det göra tron till en förtjänstfull handling. I det fallet skulle den frälsta syndaren ha grund för att "berömma sig", vilket bibeln uttryckligen nekar (inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Efesierbrevet 2: 9)

Med visshet är Guds ord klart nog i undervisningen att tron inte är en förtjänstfull handling. Det bekräftar att kristna är ett folk som "genom Guds nåd hade kommit till tro.” (Apg 18:27). Om de då hade kommit till tro "genom nåd", fanns det absolut inget förtjänstfullt i att tro; om det inte var förtjänstfullt kunde detta inte vara grunden eller orsaken som motiverade Gud att välja dem. Nej! Guds val utgår inte från någonting i oss, eller något från oss, utan enbart från hans eget suveräna vilja*. Återigen läser vi om "en rest som Gud har utvalt av nåd." (Rom 11: 5). Där är det klart nog; valet själv är av nåd, och nåd är en oförtjänt favör, något som vi inte kan göra anspråk på Gud för.

 för att hans goda vilja skall ske - kommentar Woodland 

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.