Jesus

KALLELSEN FRÅN KRISTUS

2020-01-13 07:55 #0 av: Woodland

För att få en korrekt gudsbild måste man gå till bibeln. Det är genom skriften Gud talar till människan. Fastän Guds hantverk ännu visar sig i skapelsen kan man endast lära känna honom djupare genom det som är uppenbarat i skriften för i den finns hans tankar om människorna och deras relation med honom. En serie av predikningar om Guds attribut av A. W. Pink kommer att läggas upp här på JiF och ett avsnitt kommer att publiceras varje dag. Nr. 40 i serien handlar om KALLELSEN FRÅN KRISTUS.

" Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor,  så skall jag ge er vila.   Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.   Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt." (Matteus 11:28-30).

Även om dessa verser är välkända för bekännande kristna finns det ett trängande behov att grundligt studera dem. Få stycken av Guds ord har fått en sådan ytlig granskning. Vissa kommer att erkänna att dessa verser kräver meditation under bön, men få inser att ett sådant “enkelt stycke" kräver en utdragen studie. Många tar det för givet att de redan förstår dess betydelse, därför gör de ingen noggrann undersökning av dessa versers mening. Det faktum att en vers citeras så ofta är inget bevis på att vi verkligen ser dess tyngd; ändå har en sådan förtrogenhet uteslutet en noggrann undersökning och gör det mycket mer troligt att vi inte med rätta förstår dess sanning.

Det finns en stor skillnad mellan att bekanta sig med uppläsningen av en vers ur den heliga skriften och att gå in på dess innebörd. Vår* tidsålder präglas av industriell   bekvämlighet och mental slapphet. Arbete avskys och hur snabbt en uppgift kan utföras, snarare än hur väl den utförs, är dagordningen.   Samma söliga sinnelag utmärker både utlägg från predikstolen och det tryckta ordet och detta förklarar den ytliga behandlingen som dessa verser vanligtvis får. Ingen hänsyn tas till deras sammanhang och ingen mödosam undersökning görs för att ta reda på dess samstämmighet (förhållandet mellan en klausul till en annan); och ingen noggrann undersökning eller redogörelse för dess villkor.

(*Det är möjligt att Pink jämför sin tid (1930) med forna tiders kroppsligt arbete för att förtydliga sin ståndpunkt - kommentar Woodland)

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-14 06:56 #1 av: Woodland

Om en avsnitt av Skriften någonsin stympades och dess betydelse förvrängdes så är det detta. Endast ett fragment av versen citeras vanligtvis, med den del som är mest obehaglig  för köttet utelämnas. En specifik uppmaning är förvrängd till en urskillningslös inbjudan genom att medvetet bortse från de kvalificerade termer som används av Frälsaren. 

Även när öppningsklausulen citeras görs inget försök att visa vad det innebär att "komma till Kristus", så åhöraren antas redan förstå dess betydelse. De speciella ämbeten där Guds Son framställs, nämligen som Herre och Mästare, som Prins och Profet, ignoreras och ersätts av något annat. Det villkorade löfte som gjorts av Kristus förfalskas genom att göra det till ett ovillkorligt löfte, som om hans "vila" skulle kunna erhållas utan att vi tar hans "ok" på oss och utan att vi "lär" av honom

Sådana anklagelser kan bli bittert mottagna av ett stort antal kyrkobesökare som inte vill höra någon kritiserad. Men om de är beredda att förbli "trygga på Sion", om de är nöjda oavsett om de blir lurade eller inte, om de har ett sådant förtroende för människor att de är villiga att ta emot de mest värdefulla sanningarna i andra hand, om de vägrar att undersöka dess grunder och granska deras hjärtan, då måste vi "låta dem vara" (Matteus 15:14). 

Men det finns fortfarande några som prissätter sina själar så högt att de anser att ingen ansträngning är för stor för att fastställa om de har en frälsande kunskap om Guds sanning eller ej; om de verkligen förstår villkoren för Guds frälsning eller inte; om de bygger på en orubblig grund.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-15 07:58 #2 av: Woodland

Titta närmare på stycket. Det börjar med "Kom till mig ... så skall jag ge er vila." och avslutas med, "Då skall ni finna ro för era själar." Det är inte (vilket vissa har antagit) två olika vilor som det talas om, utan densamma i båda fallen; nämligen andlig vila, frälsande vila. Det framställs inte heller som två olika aspekter av denna vila; utan snarare en vila sett från två distinkta synpunkter. 

I den förra är gudomlig suveränitet i sikte, "jag kommer att ge"; i den senare framhålls det mänskliga ansvaret, “Då skall ni finna ro." I öppningsklausulen bekräftar Kristus att Han är vilans Givare; i den följande anger Han villkoren för hur han fördelar vila; eller för att uttrycka det på ett annat sätt, de villkor som vi måste uppfylla om vi ska få den vilan. Vilan ges fritt, men endast bara till dem som uppfyller de offentligt gjorda kraven från dess Givare.

"Kom till mig." Vem utfärdar denna kallelse? Du svarar, Kristus. Sant, men Kristus i vilken speciell karaktär? Talade Kristus som kung och beordrade sina undersåtar; som Skapare och adresserade sina varelser; som Läkare som bjuder in de sjuka; eller som Herre som instruerar sina tjänare? Men gör du en åtskillnad i ditt sinne mellan Kristi person och Kristi ämbeten? 

Skiljer inte du skarpt mellan hans ämbeten som profet, som präst och som kung? Har du funnit sådana åtskillnader både nödvändiga och hjälpsamma? Varför klagar människor när vi uppmärksammar de olika relationer som vår Herre upprätthåller och vikten av att notera vilka av dessa relationer han, när som helst, agerar i. Att uppmärksamma sådana detaljer gör ofta skillnaden mellan rätt och fel förståelse av ett stycke.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-16 07:27 #3 av: Woodland

I vilken speciell karaktär utfärdade Kristus denna kallelse? För att besvara frågan är det nödvändigt att titta på verserna som föregår. Den allra första omsorgen för dem som noggrant skulle fundera över en viss text är uppmärksamhet på sammanhanget.  Matteus 11 börjar med att Johannes Döparen kastas i fängelse, varifrån han skickade budbärare till Kristus för att informera honom om sitt bryderi. (v. 2-3).

Vår Herre offentligt försvarade sin föregångare och upphöjde Johannes unika ämbete (vv. 4-15). Efter att ha berömt döparen och hans tjänst fortsatte Kristus med att tillrättavisa de som hade haft förmånen att åtnjuta både Johannes och hans egen tjänst, eftersom folket inte tog det till sig det, utan hade föraktat och förkastat båda. Så fördärvat var folket på den tiden, att de anklagade Johannes för att vara  besatt av en demon och Kristus för att vara en frossare och drinkare (v. 16-19).

Ett av de mest allvarliga avsnitten i den heliga skriften innehåller några av de mest fruktansvärda orden som någonsin yttrades av Guds Son (vv. 20-24). Han förebrådde de städer där de flesta av hans mäktiga verk gjordes för att "de inte hade omvänt sig." (v. 20). Observera att Kristus vägrade att släta över folks perversitet; istället anklagade han dem för deras synder. 

Och låt Antinomierna1 konstatera att, långt ifrån att Gud’s Kristus avfärdade mänskligt ansvar eller ursäktade människors andliga maktlöshet, höll han dem strikt ansvariga och klandrade dem för deras obotfärdighet.

1 Antinomian : en som anser att de kristna är på grund av nåd befriade från att observera den moraliska lagen.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-17 08:10 #4 av: Woodland

Matthew Henry skrev:

”Avsiktlig obotfärdighet är den stora fördömande synden hos folkmassorna som åtnjuter evangeliet och den som syndare (mer än några andra) kommer att klandras för i all evighet. Den viktiga läran som både Johannes döparen, Kristus själv och apostlarna predikade, var omvändelse. Denna läran som var framförd både i “flöjtspelande" och i “sorgesånger” (se Matteus 11:17) rådde människor att ändra sina sinnen och livsföring; att lämna sina synder och vända sig till Gud; men detta ville de inte bejaka.

Han säger inte, för de trodde inte, för många av dem hade någon slags     tro  (“Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare.” Johannesevangeliet 3:2). Men därför att de inte "omvände sig" - deras tro nådde inte fram till en förändring av deras hjärtan och en reformering av deras liv. Kristus tillrättavisade dem för deras andra synder så att han skulle kunna leda dem till omvändelse, men när de inte omvände sig, klandrade han dem för deras vägran att bli helade. Han klandrade dem för detta, så att de kunde klandra sig själva och i längden kunde se sin dårskap, vilken gör det sorgliga fallet till ett desperat “oläkligt sår ” (Jeremia 30:12)

Den speciella synd som Kristus klandrade dem för var   obotfärdighet. Den speciella förvärringen av deras synd var att de hade bevittnat de flesta av Kristus mirakulösa verk, för i dessa städer hade Herren under en tid varit bosatt och utfört många av sina mirakel av helande. Vissa platser bevittnade mer nådemedel än andra. Precis som vissa delar av jorden får en   rikligare nederbörd än andra, har vissa länder och städer gynnats av ett renare evangeliums förkunnelse och mer av Andens utgjutande än andra. Gud är suverän i utdelningen av sina gåvor, både de naturliga och de andliga, och "Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket." (Lukas 12:48). 

Ju större våra möjligheter, desto större är våra skyldigheter; och ju starkare motiveringarna är att vi måste omvända oss desto mer avskyvärda är obotfärdighet och desto tyngre kommer att vidräkningen att vara. Kristus noterar sina "mäktiga verk" bland oss ​​och kommer fortfarande att hålla oss ansvariga för dem.”

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-18 08:43 #5 av: Woodland

"Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! “ (Matteus 11:21)

Kristus kom till världen för att utdela välsignelse. Men om människorna föraktar hans person, förkastar hans myndighet   och förminskar hans barmhärtighet, så väntar hemska sorger i framtiden. Men hur många kyrkobesökare hör något alls om detta? Ofta har den som står i talarstolen medvetet tagit  minsta motståndets lag och försökt att endast behaga kyrkobesökarna genom att undanhålla det som är osmakligt eller impopulärt. Själar bedras om en sentimental Kristus ersätter Skriftens Kristus, om hans "Saligheter" (Matteus 5) betonas och hans “Ve er" (Matteus 23) ignoreras.

Vår Herre bekräftade att genom deras framhärdande i synd medborgarna i Chorazin och Betsaida var värre än   hedningarna som de föraktade. Han hävdade att om Tyrus och Sidon hade haft sådana privilegier som de, skulle “de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska.” Några av de välsignelser som den “kristna världen” föraktar skulle vara välkomna i många delar av hednavärlden.

Vi är inte behöriga att lösa alla svårigheter eller helt förstå hela detta ämne; det räcker med att Kristus kände att det upproriska och fientliga sinnelaget hos de obotfärdiga judarna var hårdare och mindre mottagligt för lämpliga intryck från hans lära och hans mirakel, än som invånarna från Tyrus och Sidon  skulle ha varit; och därför skulle deras slutliga fördömande vara proportionellt mer outhärdligt. (Thomas Scott). 

Å ena sidan står denna text inte ensam (se Hesekiel 3: 6-7); å andra sidan är den botgöring som Kristus talar om inte nödvändigtvis den som leder till evig frälsning.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-19 08:07 #6 av: Woodland

Ännu mer allvarliga är Kristus förskräckliga ord (Matteus 11: 23-24), där han tillkännager domen över det mycket gynnade Kapernaum. Invånarna hade lyfts mot himlen på grund av de outsägliga privilegier som de åtnjöt. Men på grund av att deras hjärtan var så jordbundna, hånade de sådana välsignelser; därför skulle de ned till helvetet fara. Ju större fördelar som åtnjuts, desto mer skrämmande blir domen för de som missbrukar dem; ju högre höjder, ju mer dödligt blir fallet.

Det hedervärda Kapernaum jämförs sedan med det ohederliga Sodom, som på grund av dess enorma synder, förstördes av Gud med eld och svavel. Det var i Kapernaum som Herren Jesus huvudsakligen bodde vid inträdet i hans offentliga tjänst, och där så många av hans mirakel av helande utfördes. Ändå var dess invånare så förhärdade, så förenade med sina synder, att de vägrade att vända sig till Honom för sina själars läkedom. Hade sådana mäktiga gärningar gjorts i Sodom, hade dess folk påverkats och deras stad stått kvar som ett varaktigt monument av gudomlig barmhärtighet.

“Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig." (v. 24). 

Ja, min läsare, även om du kanske inte hör något om det från talarstolen, så väntas för världen en “vredens dag” . Det är, "när Guds rättfärdiga dom uppenbaras. “Han skall ge var och en efter hans gärninga; det är dagen.” Det är dagen  “då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag." (Rom. 2: 5, 16); "Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen,

med allt som är fördolt, are sig det är gott eller ont." (Predikaren 12:14); "Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag," (2 Petrus 2: 9) Straffet som utmäts kommer att stå i proportion till de möjligheter som gavs och som avvisats, garanterade privilegier  som hånades; ljuset som beviljades och släcktes. Det mest outhärdliga blir undergången för dem som missbrukat de största framstegen mot himmelriket.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-20 07:02 #7 av: Woodland

"Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. "(Matteus 11:25). 

Anknytningen mellan denna och de föregående verserna är väldigt lärorik. Där säger Herren Jesus att majoriteten av hans mäktiga verk inte hade haft någon god effekt på dem som såg dem, att betraktarna förblev oomvända. Så lite inflytande hade hans välsignade närvaro påverkat Kapernaum, där han tillbringade mycket av sin tid, att dess öde skulle bli värre än Sodoms. Kristus ser bort från jorden mot himlen och finner tröst i Guds suveränitet och hans förbunds absoluta trygghet. Efter att ha klandrat människans obotfärdighet riktade sig Kristus till himlen för att tacka Fadern. Gällande ordet “sade” [“besvarat" i de engelska översättningarna] skrev Matthew Henry, "Det kallas ett svar men inga andra ord hittas nedtecknade än Herrens egna, eftersom det är ett så tröstande    svar på de melankoliska överväganden som föregår det och är lämpligt balanserat mot dem."

Ett varningsord behövs just nu, för vi är varelser av ytterligheter. I tidigare stycken hänvisade vi till dem som ersatte en sentimental Kristus med den sanne Kristus; ändå får läsaren inte dra slutsatsen av detta att vi tror på en stoisk Kristus:  hård, kall och utan känslor. Inte så! Skriftens Kristus är den perfekta människan såväl som Guds Son, ägande av mänskliga känslor; ja, mycket djupare känslor än någon av oss då våra fattningsförmågor är avtrubbade på grund av synd. Herren Jesus påverkades av sorg när han talade om undergången av Kapernaum och Sodom, och han såg inte heller på dem med fatalistisk likgiltighet utan han fann tröst i Guds suveränitet. Skriften måste jämföras med Skriften: Han som brast i gråt över Jerusalem (Lukas 19:41) skulle inte bli oberörd då han förutsåg det outhärdliga öde som väntade Kapernaum. Det faktum att han var “en smärtornas man” (Jesaja 53:3) utesluter en sådan uppfattning.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-21 08:22 #8 av: Woodland

Hyper kalvinister med fatalistisk stoicism behöver en liknande varning:

Det verkar då tydligt att de som är likgiltiga till evangeliets uppkomst, som nöjer sig med denna tanke, att de utvalda ska räddas och inte känner någon oro för oomvända syndare, drar en felaktig slutsats från en sann doktrin och vet inte vilken ande de har. Jesus grät för dem som dog i sina synder. Paulus hade stor bedrövelse och sorg i hjärtat för judarna, även om han gav dem detta kännetecken, "De behagar inte Gud och är fiender till alla människor,” 

Det är till vår fördel att medan vi beundrar den särskilda nåden till oss själva, sörjer över andra. Och eftersom “Det fördolda hör Herren, vår Gud till ” och vi känner några, om vilka vi för närvarande har litet hopp, som till slut kan komma till kunskap om sanningen, vi borde vara tålmodiga och tygla oss efter vår himmelske Faders mönster och sträva efter varje ordentligt och försiktigt sätt att väcka dem till omvändelse och komma ihåg att de inte kan i sin natur vara mer avlägsna från Gud än vi  själva var.  (John Newton).

Som fullkomlig människa och som "de omskurnas tjänare" (Romarbrevet 15: 8) kände Herren Jesus akut brist på gensvar för hans hårda ansträngningar. Detta framgår av hans klagande, "Förgäves har jag ansträngt mig, utan nytta har jag förbrukat min kraft." (Jesaja 49: 4). Men se hur han tröstade sig själv. "Dock, min rätt är hos Herren och min lön är hos min Gud" (Jesaja 49: 4). Således, både på profetens språk och här i Matteus 11: 25-26, sökte Herren Jesus lättnad från missnöjet över åhörarnas uteblivna gensvar på evangeliet genom att dra sig tillbaka till den gudomliga suveräniteten. 

"När vi inte ser något annat än vad som är avskräckande kan vi få stor uppmuntran när vi ser uppåt mot Gud. Det är sorgligt att se hur vårdslösa de flesta människor är med sin egen lycka, men det är tröstande att tro att den kloke och trofaste Gud kommer ändå effektivt att säkra sina intressen för sin egen ära "(Matthew Henry).

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-22 07:50 #9 av: Woodland

I Matteus 11:25 hänvisade Kristus till Guds suveränitet i tre detaljer. Först genom att tilltalar sin Far som "Herre över himmel och jord", det vill säga som ensam innehavare av dessa. Detta är bäst att komma ihåg, särskilt när det verkar som om Satan är mästare i denna nedre sfär, att Gud inte bara "gör vad han vill med himlens här” utan också "med dem som bor på jorden.", så att "ingen kan stå emot hans hand "(Dan. 4:35). För det andra genom att bekräfta, "Du har dolt dessa saker för de visa och kloka." Dessa saker angående frälsning döljs för de självtillräckliga och självbelåtna och de lämnas i den fallna naturens mörker. För det tredje, genom att förklara, att Fadern har "uppenbarat det för de små." Genom den Helige Andes effektiva verk gör de som är hjälplösa i sin egen uppskattning    en gudomlig upptäckt.   "Ja, Fader, detta var din goda vilja", detta uttrycker Frälsarens fullkomliga samtycke. 

"Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för." (Matteus 11:27). 

Denna vers ger en omedelbar koppling mellan suveräniteten i den gudomliga nåd som nämns (vv. 25-26) och förmedlingen av denna nåd genom Kristus (v. 28-30). Guds nåds uppgörelse gjordes och säkrades i det eviga förbundet; förmedlingen av det är av och genom Kristus som medlaren i det förbundet. För det första, här är det stora uppdraget som Medlaren fick från Fadern: allt som behövdes för förbundets administration överlämnades till Kristus (jämför Matteus 28:18; Johannes 5:22, 17: 2).

För det andra, häri är Sonens ofattbara värdighet: så att en falsk slutsats inte dras från föregående avsnitt, Kristi väsentliga och absoluta gudomlighet bekräftas. Underordnad i sin tjänst är dock Kristi natur och värdighet densamma som Faderns. Som medlare får Kristus allt från Fadern, men som Son och Gud är han på alla sätt jämlik med Fadern i hans ofattbara  person. För det tredje, här sammanfattas medlarnas arbete i ett stort ändamål: att uppenbara Fadern för dem som ges till honom.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-23 07:42 #10 av: Woodland

Sammanhanget i Matteus 11 framställer Kristus i följande ämbeten: som Tillrättavisaren av de obotfärdiga; som Avkunnaren av det allvarliga "ve" för de som inte påverkades av hans mäktiga verk; som Tillkännagivaren av domedagen när han förklarade att straffet som väntar dem som föraktar evangeliets barmhärtighet kommer vara mer outhärdligt än det som utmättes för Sodom; som Bekräftaren av Guds höga suveränitet som döljer och avslöjar de saker som rör frälsning; som Förmedlaren av förbundet; som Sonen jämställd med Fadern; och som En genom vilken Fadern uppenbaras. "Kom till mig, alla er som arbetar och är tunga, och jag kommer att ge er vila" (Matteus 11:28).

Efter att ha undersökt sammanhanget för dessa ord, så att vi bättre kan se deras anknytning och de speciella ämbeten i vilka Kristus framställs, låt oss begrunda de personer som är tilltalade, de som blev inbjudna till vilans Givare. Denna punkt1 skiljer sig mellan vissa av kommentatorerna. För somliga ger denna Kristi kallelse en smalare och andra en bredare spännvidd. Observera dock att alla de ledande forna bibelkommentatorna begränsade denna specifika kallelsen till en särskild klass:

Han inbjuder nu till sig själv de som han erkänner lämpliga för att bli hans lärjungar. Även om han är beredd att avslöja Fadern för alla, är den stora delen av de kallade ändå ouppmärksamma med att komma till honom, eftersom de inte påverkas av en övertygelse om deras behov. Hycklare gör sig inga bekymmer om Kristus eftersom de är berusade av sin egen rättfärdighet, och de varken hungrar eller törstar efter hans nåd. De som är hängivna  världen sätter inget värde på ett himmelskt liv.

Det skulle därför vara förgäves för Kristus att bjuda in någon av dessa grupper och därför vänder han sig till de eländiga och betryckta. Han talar om dem som "arbetar" eller “bär på tunga bördor.” Han menar i allmänhet inte de som är förtryckta av sorg och ångest, men de som är överväldigade av sina synder, som är fyllda av bestörtning över Guds vrede och är redo att digna under en så tung belastning. (John Calvin). 

1 (vem “de” personer är- kommentar Woodland)

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-24 08:24 #11 av: Woodland

Kännetecknen för de som inbjuds är att alla arbetar och bär på tunga bördor. Detta är ett ord i rätt tid till människan som är trött (Jesaja  50: 4). De som klagade över bördan av den ceremoniella lagen, vilken var ett oacceptabelt ok, och vilken förvärrades av de äldstes traditioner (Lukas 11:46), låt dem komma till Kristus så blir bördorna lätta. . . men det bör förstås helst vara bördan av synd,  Alla de, och enbart de, som uppmanas vila i Kristus är känsliga för syndabördan och stönar under den, är inte bara övertygade om syndens ondska - deras egen synd - utan är ångerfulla inför den; de som är riktigt sjuka av synd, trötta på att tjäna världen och köttet, som ser sitt tillstånd som sorgligt och farligt på grund av synd, och som upplever smärta och rädsla för den: som Efraim (Jeremia 31: 18-20), den förlorade sonen (Lukas 15:17), Publikanen (Lukas 18:13), Petrus åhörare (Apostlagärningarna 2:37), Paulus (Apostlagärningarna 9) och fångvaktaren (Apostlagärningarna 16: 29-30). Denna medvetenhet är ett nödvändigt förberedande för förlåtelse och frid (Matthew Henry).

Vilka är de inbjudna personerna? Det är de som "arbetar" (i den grekiska grundtexten menas “slava till trötthet”) och “bär på tunga bördor.” Detta måste här begränsas till andlig oro, annars omfattar detta hela mänskligheten och även de hårdaste och mest obstinata motståndarna till Kristus och evangeliet. Med hänvisning till de självrättfärdiga religionsutövarna fortsatte författaren John Newton att säga: "Ni undviker grova synder och ni har kanske ett sken av gudsfruktan. Det värsta ni tror kan sägas om er är att ni använder alla era tankar och alla era medel som inte kommer att dra er under lagens piska för att samla på er pengar, lägga hus till hus och foga åker till åker; eller så tillbringar ni era dagar i en fullständig slöhet, vandrandes efter era egna hjärtan och behöver inte leta längre: och här kommer ni att säga att ni finner nöje och insisterar på det, att ni varken är trötta eller tungt lastade ... då är det tydligt att ni inte är de personer som Kristus här inbjuder till att ta del av sin vila.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-25 08:09 #12 av: Woodland

John Gill skrev: De inbjudna personerna är inte "alla" individerna i mänskligheten, men med en begränsning: "alla er som arbetar och bär på tunga bördor.” Begränsningen innebär att de som arbetar i syndens och Satans tjänst och är lastade med orättfärdighet och okänsliga inför detta omfattas inte. Dessa är inte trötta på synd och inte nedtyngda av den, och vill inte heller ha eller önska någon vila för sina själar. Men sådana som stönar, belastade med syndens skuld på sina samveten och dignar under lagens outhärdliga ok och är nertyngda av sina överträdelser och har arbetat sig trötta för att få samvetsfrid och vila för sina själar genom efterlevnad av dessa saker men till intet gagn. Dessa uppmuntras att komma till Herren, lägga sina bördor ner vid hans fötter, se upp till honom och fatta tag på hans person, blod och rättfärdighet genom tro.

På senare tid har många predikanter behandlat texten (Matteus 11:28) som om Herren Jesus gav en obegränsad inbjudan, vad gäller hans villkor som tillräckligt generella och breda i deras omfattning för att inkludera syndare av alla slag. De antog att orden, "du som arbetar och bär på tunga bördor" hänvisar till eländet och träldomen som syndafallet förde mänskligheten in i, eftersom dess olyckliga undersåtar förgäves söker tillfredsställelse i tid och förnuft och strävar efter att finna lycka i syndens nöjen. "Människans universella eländighet avbildas på båda sidor - de aktiva och passiva formerna av den.” (Fausset och Brown). De arbetar för belåtenhet genom att tillfredsställa sina luster, bara för att öka deras elände genom att bli mer och mer belastade slavar av synd.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-26 07:24 #13 av: Woodland

Det är sant de icke troende "arbetar sig trötta för det som bränns upp" och de "sliter ut sig till ingen nytta" (Habackuk  2:13); det är sant att de "arbetar sig trötta för det som blir lågornas rov" (Jeremia 51:58), och "Vad vinner han som anstränger sig för vinden?" (Predikaren 5:16). Det är sant att de "spenderar pengar för det som inte är bröd" och  sina “inkomster för det som inte kan mätta?" (Jesaja 55: 2), för "ögat blir inte mätt av att se, örat blir inte fullt av att höra." ( Predikaren 1: 8). Det är lika sant att de icke troende är tungt belastade, ett “skuldbelastat folk" (Jesaja 1: 4), men ändå är de helt okänsliga för sitt hemska tillstånd. ”Dårarnas möda tröttar ut dem.  Inte ens till staden hittar de vägen.” (Predikaren 10:15). Dessutom "Men de ogudaktiga är som ett upprört hav, ett som inte kan vara stilla,  ett hav vars vågor rör upp dy och orenlighet. Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud.” (Jesaja 57: 20-21). De har varken samvetsfrid eller vila i hjärtat. Men det är en helt annan sak att påstå  att det är dessa individer som Kristus bjöd att komma till honom för vila.

Vi föredrar synsättet som de tidigare författarna hade. För över ett sekel sedan [cirka 1820]  började en frisinnad anda krypa in, och till och med de mest rättrogna drabbades ofta omedvetet av den. De i kyrkbänkarna var mer benägna att besväras av vad de betraktade som deras fäders "stränghet" och "trångsynthet"; och de i talarstolen måste tona ner de aspekter av sanningen som var mest frånstötande för det köttsliga sinnet, om de skulle bibehålla sin popularitet. Sida vid sida med moderna uppfinningar, en ökat förmåga att resa och spridning av nyheter kom det som kallades "ett bredare synsätt" och "en mer kärleksfull anda." Satan själv gör sig lik en ljusets ängel  och lyckades genom att Arminianisminfluerade många platser där sanningen predikades; och även där detta inte uppnåddes, blev den höga kalvinismen reducerad till måttlig kalvinism.

1  ( den religösa filosofin grundade av den Holländska teologen Jakob Hermanszoon.- kommentar Woodland)

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-27 06:25 #14 av: Woodland

Detta är allvarliga fakta som ingen som studerar kyrklig historia kan förneka. Kristendomen har inte plötsligt hamnat i sitt nuvarande tillstånd; snarare är dess nuvarande tillstånd resultatet av ett långt och stadigt förfall. Det dödliga giftet av irrlära infördes lite här och lite där, med ökande mängd när den mötte mindre motstånd. Då mängden av konverterande tog upp mer och mer av kyrkans uppmärksamhet och styrka, sänktes standarden på doktriner, känslosamhet ersatte   övertygelser och köttsliga metoder presenterades. På en relativt kort tid var många av dem som skickades ut till    missionsfältet  rena Arminianer som predikade "ett annat evangelium." Hemlandet reagerade på detta och snart var tolkningarna av Skrifterna från predikstolarna i linje med den "nya andan" som hade fängslat kristendomen.

Medan vi inte påstår att allt modernt är ont eller att allt i forntiden var utmärkt, finns det ingen tvekan om att större delen av skrytet om "framstegen" i kristenheten under nittonhundratalet och det tjugonde århundradet var ett framsteg nedåt och inte uppåt - bort från Gud och inte till Honom, in i mörkret och inte mot ljuset. Därför måste vi undersöka alla religiösa åsikter som avviker från de gudomliga reformatorernas och puritanernas läror. Vi behöver inte vara dyrkare av antiken som sådan, men vi måste med misstänksamhet ta hänsyn till de "bredare" tolkningarna av Guds ord som har blivit populära i nyare tid.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-28 07:11 #15 av: Woodland

Vi bör påpeka några av orsakerna till att vi inte tror att Kristus utfärdade en general inbjudan som utfärdades urskillningslöst till de lättsinniga, gladlynta och nöjes galna massorna som inte hade någon böjelse till evangeliet och ingen oro för eviga intressen. Denna kallelse riktades inte till de gudlösa, slarviga, vimmelkantiga och världsliga mängderna, utan snarare till dem som var belastade med en känsla av synd och längtade efter samvetsfrihet.

För det första Herren Jesus fick ingen uppdrag från himlen att skänka själsvila till alla men endast till Guds utkorade. “Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig. 39 Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen." (Johannes 6:38-39). Detta nödvändigtvis reglerade all hans verksamhet. 

För det andra praktiserade Herren Jesus alltid det han predikade. Till sina lärjungar sade han: "Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er." (Matteus 7: 6). Kan vi då tänka oss att vår helige Herre bjuder in de obehöriga att komma till honom för det som deras hjärtan avskydde? Har han givit sina tjänare ett sådant exempel? Med visshet var orden Han skulle ge dem för att understryka vår generations nöjesberusade människor: 

"Gläd dig, du yngling, i din ungdom,

låt ditt hjärta glädjas i din ungdoms dagar.

Vandra ditt hjärtas vägar,

    följ det dina ögon ser.

Men vet att för allt detta

    kommer Gud att döma dig.” (Predikaren 11: 9)

För det tredje är det omedelbara sammanhanget helt utan harmoni med den bredare tolkningen. Kristus uttalade väldigt allvarliga "eländen" för dem som föraktade och förkastade honom (Matteus 11: 20-24), och tog tröst från Guds suveränitet och tackade Fadern för att han hade dolt från de visa och kloka de saker som tillhörde deras eviga fred men hade avslöjat dem för de små (vv. 25-26). Det är dessa "små" som han bjuder in till sig själv; och vi ser honom presenterad som den sommar  utsänd av Fadern och honom som uppenbarar Fadern.  (v. 27)

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-29 07:01 #16 av: Woodland

Vi får inte dra slutsatsen att vi inte tror på ett obundet evangelium, eller att vi motsätter oss Kristi universella erbjudande till alla som hör det. Inte så. Hans marschorder är alldeles för klar för att kunna missförstås; hans Mästare har befallt honom "förkunna evangelium för hela skapelsen. ", så långt som den gudomliga försynen medger, och innehållet i evangeliets budskap är att Kristus dog för syndare och står redo att välkomna varje syndare som är villig att ta emot honom på hans villkor. Herren Jesus tillkännagav i tillräckligt allmänna termer att syftet med hans inkarnation var att garantera frälsning genom tro på honom för vilken människa som helst som verkligen önskar den. "Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare." (Matteus 9:13). Många är inbjudna, men få är utvalda. (Matteus 22:14). Det sätt på vilket vi förtydligar vår utkorelse är genom att komma till Kristus som förlorade syndare, lita på hans blod för benådning och acceptans hos Gud.

I sin utmärkta predikan över dessa ord framför oss påpekade John Newton att när David drevs in i vildmarken av Sauls raseri, “ .. också andra började komma; människor i svårigheter och sådana som var skuldsatta och allmänt missnöjda och David blev deras ledare. Tillsammans var det omkring 400 män som samlades runt honom. ”(1 Samuel 22: 2). Men David blev föraktad av dem som, precis som Naval (1 Samuel 25:10), levde gott. De tyckte inte att han skulle vara kung över Israel, därför föredrog de Saul, som Gud hade förkastat. Likaså var det med Herren Jesus. Även då en gudomlig person, given all auktoritet, nåd och alla välsignelser -  förklarade att han skulle bli kung över alla som lydde hans röst - så såg ändå majoriteten inget yttre som tilltalade dem så att de skulle välja honom, de kände inget behov av honom, och så förkastade de honom. Endast ett fåtal som var medvetet nedtyngda trodde hans ord och kom till honom för vila.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-30 07:55 #17 av: Woodland

Vad menade vår Herre när han bad alla trötta med tunga bördor "komma till mig?" För det första är det uppenbart att han avsedde något mer än en fysisk handling eller att höra honom predika. Dessa ord riktades först till de som redan var i hans närvaro. Många som hörde hans predikningar och bevittnade hans under kom aldrig till honom i den avsedda meningen. Detsamma gäller i dag. Något mer än endast ett närmande genom förordningarna - lyssna på predikan, bli döpta, delta i Herrens måltid - är inbegripet i att komma till Kristus. Att komma till Kristus i den meningen han bjöd in är att själen sträcker sig ut till honom i en önskan efter honom, ett sökande efter honom, en personlig omfamning och förtröstan på honom.

Att komma till Kristus innebär först, och negativt, att man lämnar något, för det gudomliga löftet är: "Den som döljer sin synd blir aldrig lycklig, men den som bekänner den och ångrar sig möts med barmhärtighet." (Ordspråksboken 28:13). När vi kommer till Kristus betecknar det att vi vänder världen ryggen och vänder våra hjärtan till honom som vårt enda hopp. Det betyder att överge varje avgud och överlämna oss själva till hans herrevälde. Det är att förkasta vår egen rättfärdighet och självtillräcklighet, och att hjärtat sträcker sig ut till honom i kärleksfull underkastelse och förtroende. Det är ett totalt övergivande av våra egna resolutioner för att ta emot hans barmhärtighet; det är att ge upp vår egen vilja för hans auktoritet, att styras av honom och att följa dit han leder. Kort sagt, det är hela själen av en syndare som fördömer sig själv som vänder sig till en perfekt Kristus, och utöva alla våra fakulteter, svara på Herrens anspråk på dem och vara beredda att utan förbehåll förlita oss, genuint älska och hängivet tjäna honom.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-01-31 07:36 #18 av: Woodland

Att komma till Kristus är alltså själens totala vändning till Honom. Kanske kräver detta förtydligande. Själen har tre huvudförmågor: förståelsen, tillgivenheten och viljan. Eftersom var och en av dessa var verksamma och påverkades av vårt ursprungliga avfall från Gud, så måste de också vara aktiva i vår återkomst till Kristus. Det står om Eva, " Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och det var vackert och lockande, eftersom det gav vishet. Hon åt av frukten" (1 Moseboken 3:6).

 Först såg hon att frukten på “trädet var god att äta av", hon uppfattade detta mentalt, en slutsats hon drog av förståelse. 

För det andra, "det var vackert och lockande." Det var svaret på hennes känslor för det.

För det tredje, “eftersom det gav vishet." Detta rörde hennes vilja. "Hon åt av frukten," vilket var den avslutade handlingen.

Så är det när syndaren kommer till Kristus. Först är det förståelsens uppfattning. Sinnet är upplyst och får ett djupt behov av Kristus och hans lämplighet att tillgodose dessa behov. Förståndet ser att han är "god att äta av", livets bröd för vår näring. För det andra finns det påverkan av tillgivenhet.

Tidigare såg vi ingen skönhet i Kristus som gjorde att vi skulle begära honom, men nu är han "ljuvlig för våra själar". Det är hjärtat som vänder sig från kärlek till synden till kärlek till helighet, från jaget till Frälsaren. För det tredje, när vi kommer till Kristus sker en utövning av viljan, för han sade till de som inte ville ta emot honom: "men ni vill inte komma till mig för att få liv." (Johannes 5:40). Detta utövandet av viljan betyder att överlämna oss själva till hans myndighet.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-02-01 08:59 #19 av: Woodland

Ingen kommer att vilja komma till Kristus medan de förblir i okunnighet om Honom. Förståelsen måste acceptera hans lämplighet för syndaren innan sinnet intelligent kan vända sig till honom såsom han uppenbaras i evangeliet. Hjärtat kan inte heller komma till Kristus medan det hatar honom eller är gift  med sakerna i tid och rum.  Man måste dras till honom i tillgivenhet. "Om någon inte älskar Herren, ska en förbannelse komma över honom." (1 Korintierbrevet 16:22). 

Lika tydligt är det att ingen människa kommer till Kristus medan dennes vilja motsätter sig honom: det är upplysningen av syndarens förståelse och påeldandet av dennes tillgivenhet som dämpar dess fiendskap och gör att “villigt kommer ditt folk . . på morgongryningen av Guds kraft” (Psaltaren 110: 3). Observera att dessa utövningar av själens tre förmågor motsvarar karaktärerna i Kristus tredubbla ämbeten: förståelsen blir upplyst av honom som Profet; lidelser som berörs genom hans arbete som präst; och viljan vilken böjer sig för hans myndighet som kung.

Under hans dagar på jorden böjde sig Herren Jesus för att tjäna människornas kroppsliga behov, och många kom till honom och blev helade. På detta sätt kan vi se en antydning av honom som den store själsläkaren och vad som krävs av syndare om de ska få andligt helande genom hans hand.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.