Jesus

KRISTI KORSFÄSTELSE

2019-11-28 08:10 #0 av: Woodland

För att få en korrekt gudsbild måste man gå till bibeln. Det är genom skriften Gud talar till människan. Fastän Guds hantverk ännu visar sig i skapelsen kan man endast lära känna honom djupare genom det som är uppenbarat i skriften för i den finns hans tankar om människorna och deras relation med honom. En serie av predikningar om Guds attribut av A. W. Pink kommer att läggas upp här på JiF och ett avsnitt kommer att publiceras varje dag. Nr. 34 i serien handlar om Kristi korsfästelse.

“När de hade korsfäst honom . . . satt de där och vaktade honom.” (Matteus 27:35-36) Hänvisningen “de” är till de romerska soldaterna, vilket framgår av Johannes 19:23, och bekräftas av Matteus 27:54. De bemyndigades att genomföra dödsdomen som Pilatus avkunnade, och i deras händer hade guvernören överlämnat Frälsaren (Matteus 27:26-27). Med rå nedvärdering utförde de uppgiften. Genom att göra ont värre, utsatte de Herren Jesus för skymfen av en skenkröning: kläde  honom i scharlakansrött, krönte honom med en törnekrona och hyllade honom som Judarnas kung. För att ge fullt uttryck åt sin fiendskap,  spottade de på honom, slog honom med en piska och hånade honom. De kläde honom åter i hans kläder och ledde honom till Golgata ​​och spikade fast honom på korset. Efter att ha kastat tärning om hans plagg, satte de sig för att vakta honom för att omintetgöra alla försök till räddning hans vänner skulle kunna göra och väntade tills livet var släckt.

Låt oss notera tre saker: 

För det första, omständigheterna. De religiösa ledarna i Israel hade tagit initiativet, för det står "Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajfas palats. De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. "(Matteus 26: 3-4). Många av de svåraste brotten som har svärtat sidorna av historieböckerna begicks av kyrkliga ämbetsmän. Ändå var det vanliga folket i full överensstämmelse med sina ledare, för ”folkhopen” (Markus 15: 8) bad Pilatus följa sin sed att släppa en fånge till dem. När han gav dem valet mellan Kristus och Barabbas, föredrog de den senare; och när guvernören frågade vad som var deras inställning till den förra ropade de: "Korsfäst honom!" (Markus 15:13). Det var för att "göra folket till viljes" som Pilatus släppte Barabbas (v. 15). Pilatus resonerade med dem: “Allt folket svarade:"Hans blod må komma över oss och över våra barn."" (Matteus 27:25). Och Pilatus, förvaltaren av den romerska lagen, som skröt om dess rättvisa, gav efter för deras orättvisa krav.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-11-29 08:00 #1 av: Woodland

För det andra, platsen. Den låg i utkanten av Jerusalem, en stad som är mer minnesvärd än Rom, London eller New York; den var Davids residens, den kungliga staden, sätet för Israels kungar. Staden bevittnade storheten under Salomos regeringstid, och här stod templet. Här undervisade Herren Jesus och utförde mirakel, och några dagar tidigare hade han ridit in i denna stad sittande på en åsna medan folkmassorna ropade: 

“Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! "(Matteus 21: 9) - så ombytlig är människans natur. Israel hade förkastat sin kung och därför leddes han utanför stadens gränser, så att han "lidit utanför stadsporten" (Hebreerbrevet. 13:12). Den faktiska platsen för korsfästelsen var Golgata - det betyder “huvudskalleplatsen". Naturen hade förväntat sig den fruktansvärda gärningen, eftersom markens kontur liknade en dödskalle. Lukas ger den det hedniska namnet "Golgata" (Lukas 23:33), för skulden för Herrens död vilade på både judar och hedningar.

För det tredje, tidpunkten. Denna var lika betydelsefull  och karakteristisk som de historiska och topografiska anknytningarna som själva platsen. Kristus korsfästes på fjortonde av Nisan, eller ungefär i början av april. Det var den första av Israels stora nationella högtider, den viktigaste årstiden under det judiska året. Detta var påsken, ett högtidligt firande av den natten då alla de förstfödda sönerna till hebréerna skonades från dödens ängel i Egypten. Vid den här årstiden trängdes stora folkmassor i Jerusalem, för det var ett av de tre årliga tillfällena då varje manlig israelit fick order om att framträda inför Jehova i templet (5 Mosebok 16:16). Således hade stora folkmassor åkt dit från alla delar av landet. Det var inte i något undanskymt hörn eller i hemlighet som det stora offret lades fram inför Gud. Och den fjortonde av Nisan var den dag som bestämts för offret, för Herren Jesus var det förebådade lammet som representerades i offren. "Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat." (1 Korinthierbrevet 5:7). På ingen annan dag kunde han dödas. På ett tidigare datum försökte de "ta honom: Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit." (Johannes 7:30).

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-11-30 09:09 #2 av: Woodland

"De korsfäste honom ... och satte sig och såg honom där." Mina uppdelningar är enkla: det de såg; det jag ser; vad ser du?

Det de såg

De såg den mest fantastiska händelsen i hela historien, det mest otroliga inspirerande skådespel som människan någonsin har sett, den mest tragiska och ändå den mest härliga gärningen som någonsin utförts. De såg att den inkarnerade Gud gripen av onda händer och avrättad—  och samtidigt ger Förlossaren frivilligt sitt liv för dem som har förlorat varje anspråk på honom. För soldaterna var avrättningen av en kriminell en vanlig händelse; och likaså är det hos de flesta som hör evangeliet. De hör det som religiös vardagsmat. För de romerska soldaterna framträdde Kristus åtminstone för en stund som en döende jude; precis så är det för de flesta idag.

De bevittnade den korsfästes makalösa fullkomlighet. Hur omåttligt annorlunda var den lidande Frälsarens manér från det de hade bevittnat under andra liknande omständigheter! Ingen förbannelse på grund av hans omständighet, inget fördömande över hans fiender, inga besvärjelser mot dem. Det var det omvända. Hans läppar är engagerade i bön. "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör” säger han. (Lukas 23:34). Hur förvånade måste de ha varit när de hörde den Välsignade på korset som "bad för syndarna." (Jesaja 53:12). De två tjuvarna som korsfästes med honom hånade Förlossaren (Matteus 27:44); men i den elfte timmen fick en av dem "vända om och få liv!”" (Apg 11:18). Han vände sig till Jesus och sa: "Jesus, kom ihåg mig den dag du kommer med ditt rike.” (Lukas 23:42). Herren avslog inte hans begäran och sade: "Du har syndat utanför nåden." men svarade: "Sannerligen, jag säger dig: I dag ska du vara med mig i paradiset" (v. 43). De bevittnade en enastående uppvisning av suverän nåd för en av de största syndarna.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-12-01 09:15 #3 av: Woodland

De såg ett mest mystiskt fenomen.  Sedan satt de där och vaktade honom men efter en stund kunde de inte längre göra det. Vid middagstid blev det plötsligt midnatt. "När klockan var tolv blev det mörkt över hela jorden, och mörkret varade ända fram till klockan tre." (Matteus 27:45). Det var som om solen vägrade att skina på en sådan scen, som om naturen själv sörjde över en sådan syn. Under de tre timmarna skedde en transaktion mellan Kristus och Gud, som var för oändligt helig för mänskliga ögon att betrakta, ett mysterium som inget dödligt sinne helt kan komma in i. Så snart Frälsaren överlämnade sin ande i Faderns händer, "Och se, då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder,  gravarna öppnade sig, och många avlidna heligas kroppar uppstod till liv. "(Matteus 27: 51-52). Detta var inget vanligt Lidande; det var Skaparen av himmel och jord, och himmel och jord uttryckte sitt deltagande.

De såg och hörde vad som var välsignat för deras övertygelse och omvändelse. Farao bevittnade en mycket anmärkningsvärd uppvisning av Guds kraft i plågorna som Herren sände över Egypten, men långt ifrån att göra honom benägen till omvändelse fortsatte han att härda sitt hjärta. Således är det alltid med syndarna när de lämnas åt sig själva; varken de mest häpnadsväckande symbolerna för Guds godhet eller de mest häpnadsväckande domarna smälter dem. Men Gud var nöjd med att uppmjuka de romerska soldaternas hårda hjärtan och upplysa deras hedniska sinnen. "Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”" (Matteus 27:54).

Vi ser på detta som ett annat av miraklen på Golgata - ett mirakel av fantastisk nåd. Och vi förväntar oss att möta i himlen mannen som hamrade spikarna i Frälsarens händer och drev spjutet i hans sida - Guds svar på Kristus bön, "Fader, förlåt dem." Så det finns hopp för den värsta syndaren om han     överlåter sig till Kristi herradöme och förlitar sig på Jesu blod.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-12-02 08:21 #4 av: Woodland

Det jag ser

Jag ser den mänskliga karaktären avslöjad. "Men alltsammans ska avslöjas, när ljuset får göra det synligt, för ljuset avslöjar allt." (Efesierbrevet 5:13-14). Kristus är "det sanna ljuset" (Johannes 1: 9) - det väsentliga, det gudomliga, allt avslöjande ljuset; följaktligen står alla människor och allting exponerade i hans närvaro. De värsta egenskaperna av den fallna mänskliga naturen som beskrevs i Skriften bevisades på Kristi dagar. Gud säger att människans hjärta är det "mest bedrägliga av allt och oförbätterligt" (Jeremia 17: 9), och det visades sant genom människans behandling av Guds älskade Son. Knappt föddes han in i denna värld innan människorna ansträngde sig på det bestämdaste för att döda honom. Även om han ständigt gick omkring och gjorde gott, hjälpte de nödställda och betjänade de behövandes själar och kroppar, så uppskattades han så lite att han var tvungen att säga: ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila ut.” (Matteus 8:20). Vid ett tillfälle "bad de honom lämna deras område." (Matteus 8:34).

Inte bara var Kristus ovälkommen här, men människorna hatade honom också "utan orsak" (Johannes 15:25). Han gav dem all anledning att beundra honom, men de hade en inbiten avoghet mot honom. Ordet förklarar, "Det mänskliga sinnelaget är fientligt mot Gud" (Rom 8: 7). Många ägnar sig formmässigt   åt att hylla Gud, men det är en "gud" av deras egen fantasi. De hatar den levande Guden och om det var möjligt skulle människan göra sig av med honom från universum. Detta framgår av deras behandling av Kristus, för han var ingen annan än "Gud uppenbarade i mänsklig gestalt" (1 Tim 3:16). De hatade och jagade honom till döds, och inget annat än döden genom korsfästelse skulle tillfredsställa dem. På Golgata avslöjades människornas verkliga karaktär, och hjärtats desperata ondska blottades.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-12-03 08:34 #5 av: Woodland

Jag ser avslöjandet av synd. Synd! "Detta avskyvärda", som Herren hatar (Jeremia 44:4), betraktas så lättvindigt av de som begår den. Synd! Den fick de första människorna att förvisas från Eden och den ansvarar för allt ont i världen. Synd! Den föder tvister och blodutgjutningar och har förvandlat detta "levande land" till en jättekyrkogård. Synd! Detta hemska monster som vi inte vill höra talas om och vilken vi är så benägna att ursäkta. Synd! Satan använder alla sina subtila konster för att göra den attraktiv och presenterar den i de mest tilltalande färgerna. En av inkarnationens stora mål var att lysa upp det som mörkret döljer. Närvaron här av den Helige tjänade som ett strålande ljus i ett långt försummat rum och avslöjade dess elände och smuts. "Om jag aldrig hade kommit och talat till dem, skulle de ha varit utan synd. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd." (Johannes 15:22).

Kristus talade här jämförelsevis. Människan har visat sig ond genom historien, ankomsten av Immanuel till jorden satte synd på sin spets. Allt som hade begåtts tidigare var en bagatell   jämfört med den monstruösa ondskan som begicks mot Kärleken inkarnerad. I behandlingen som Guds Son genomled hos människan ser vi synd i dess verkliga färger, avskalad från all förklädnad, utsatt i all dess hemska verklighet, i dess sanna natur som uppror mot Gud. På Golgata ser vi syndens höjdpunkt, den fruktansvärda längd till vilken den är kapabel  att utföra. Det som spirade i Eden kulminerade i korsfästelsen. Den första synden ledde till andligt självmord, den andra till brodermord (Kain mördade sin bror): men här på Golgata resulterade det i Deicide, dödandet av Herrens härlighet. Vi ser också syndens fruktansvärda lön - döden och separationen från Gud. Eftersom Kristus hängde där som Bäraren av synd fick han straffet på grund av den.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-12-04 08:46 #6 av: Woodland

Jag ser ett avslöjande av Guds karaktär. Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk men ingenstans visas Hans fullkomlighet mer framträdande än vid korset. Här är hans extrema helighet. Guds helighet är den glädje han har i allt som är rent och vackert; därför brinner hans natur mot det som är ont. Gud hatar synd överallt där den finns och han gjorde inget undantag från Kristus när han såg den tillskriven sin älskade Son. Där "all vår skuld lade Herren på honom." (Jesaja 53: 6). Gud behandlade honom i enlighet därmed och öste sin heliga vrede över honom.  Guds “ögon är för rena för att se på det onda. Du, som inte står ut med att se på något orätt," (Habackuk 1:13); därför vände han ryggen mot Bäraren av synd. "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?" den lidande Frälsaren grät och svarade sedan på sin egen fråga, "Dock är du den Helige," (Psaltaren 22: 1, 4).

Jag ser Guds orubbliga rättvisa. Påbuden i Hans lagar är "Den som syndar skall dö." Ingen avvikelse från detta kan göras, för Jehova har uttryckligen förklarat att han “inte låter någon bli ostraffad” (2 Moseboken 34: 7). Men kommer han inte att göra ett undantag från den som han själv vittnar om är Lammet "utan fel och lyte”? (1 Petrusbrevet 1:19)  Nej! För även om Kristus var syndfri både av natur och genom handlingar, så hade hans folks synder lagts på honom, Gud "skonade inte sin egen son" (Romarbrevet 8:32). Eftersom synden tillräknades  Honom måste straffet tillfalla Honom. 

Därför ropade Gud: "Svärd, upp mot min herde,

    mot den man som står mig nära!

säger Herren Sebaot: slå herden" (Sakaria 13: 7). 

Gud skulle inte minska en iota av sina rättfärdiga krav eller låta  känslor befläcka hans regeringens rättvisa utstrålning. Han hävdar att han är “par excellence,” domaren som "inte gör skillnad på människor" Detta visades fullständigt på Golgata genom hans vägran att befria Personen som var hans Utvalde, den som i vilken hans själ hade sin glädje (Jesaja 42: 1), när han företrädde de skyldiga.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-12-05 08:18 #7 av: Woodland

Jag ser Guds fantastiska nåd. "Men Gud bevisar sin kärlek till oss [sitt folk] genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare." (Romarbrevet 5: 8). Hade han så viljat, kunde Gud ha överlämnat hela Adams ras till evig  vrede. Det är vad var och en av oss rikt förtjänar. Och varför skulle han inte göra det? Av naturen är vi fördärvade och korrupta; genom vårt agerande oförbätterliga rebeller, utan kärlek till honom eller omtanke om hans ära. Men genom sin egen godhet bestämde han sig för att rädda ett folk från sina synder, och lösa dem genom Kristus "för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas." (Efesierbrevet 1: 6). Han bestämde sig för att plocka dem som “en brand ryckt ur elden” (Sakarias 3:2) så att de kan vara de eviga praktexemplaren av hans barmhärtighet. Eftersom det var helt utanför deras makt att  sona deras fruktansvärda brott, tillhandahöll han själv ett tillräckligt offer för dem. Han är "all nåds Gud" (1 Petrusbrevet 5:10) och han har gett otaliga tecken på detta. Men ingenstans visades hans "överväldigande rika nåd" så överdådigt och underbart som på Golgata.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-12-06 08:33 #8 av: Woodland

Se här Guds mångfaldiga visdom. Ordet förklarar angående himlen, "Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och  lögnaktigt,”  (Uppenbarelseboken 21:27); hur är det möjligt att jag någonsin kan få tillträde till det himmelska Jerusalem? Hur kan det vara så att jag som är fullständigt utan rättfärdighet någonsin skulle kunna få gudomligt godkännande? Lagen säger: ""Den som syndar skall dö." Jag har syndat och brutit lagen, hur kan jag då undkomma dess straff? Eftersom jag är ett andligt fattighjon, hur kan min nödvändiga lösen anskaffas? 

Detta är problemet som ingen mänsklig intelligens kan lösa. Det är inte heller knuten som ska öppnas genom en vädjan till Guds barmhärtighet, för hans barmhärtighet är inte ett attribut som åsidosätter hans rättvisa och integritet. Men vid korset lyste de gudomliga fullkomligheterna i härlig enhet som en blandning av regnbågens färger. Där vid korset "Nåd och sanning skall där mötas, rättfärdighet och frid kyssas.” (Psaltaren 85:11). Guds rättvisa tillfredsställdes av Kristus och därför strömmar hans barmhärtighet fritt till alla som omvänder sig och tror. Guds visdom framträder i skapelsen och försynen, men ingenstans så storslaget som vid korset.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-12-07 08:19 #9 av: Woodland

Jag ser mig själv. Vad? Ja, när jag vänder blicken mot korset ser jag mig själv, och det gör alla som ser med trons öga. Kristus hängde där som hans folks säkerhet, och det kan inte vara representation utan identifiering. Kristus identifierade sig med dem vars synder han bar, troende identifierade sig med honom. För Guds ögon är de en. Kristus tog min plats, och tro förverkligar det faktum. I min ersättares person uppfyllde jag alla krav i Guds lag. I Kristi person betalade jag det fulla pris som gudomlig rättvisa krävde. I Kristi person står jag godkänd inför Gud, för jag är klädd med hans förtjänstfulla fullkomlighet. (Jesaja 61:10). Hela den återlösta Guds kyrka kan säga om Kristus, “  Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.." (Jesaja 53:5), "Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä" (1 Petrusbrevet 2:24). Och tron individualiserar den och förklarar: “Jag är korsfäst med Kristus ... som har älskat mig och utgivit sig för mig" (Galaterbrevet 2:20). Halleluja! Vilken frälsare!

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.