”Den här pojken bad jag om”

1 Samuelsboken 1:27

Fromma själar gläder sig åt att skåda de nådegåvor som de har erhållit som svar på sina böner, ty i dem kan de se Guds särskilda kärlek. När vi kan kalla våra välsignelser för Samuel, det vill säga ”begärd av Gud”, kommer de att vara lika kära för oss som Hannas barn var för henne. Peninna hade många barn, men de kom som vanliga välsignelser som hon inte hade bett om i bön: Hannas enda himmelska barn var henne långt kärare, eftersom han var frukten av innerliga böner. Hur ljuvligt var inte det vattnet för Simson som han fann vid ”den bedjandes brunn”! Koppar gör allt vatten bittert, men bönens bägare ger en sötma åt de klunkar den ger.

Har vi bett om våra barns omvändelse? Det är dubbelt så härligt när de blir frälsta, att få se våra egna böner uppfyllda i dem! Det är bättre att glädja sig över dem som frukten av våra böner än som frukten av våra kroppar. Har vi bett Herren om någon utvald andlig gåva? När den kommer till oss kommer den att vara insvept i Guds trofasthets och sanningens gyllene slöja, och därmed bli dubbelt så värdefull. Har vi bett om framgång i Herrens verk? Hur glädjefylld är inte den välgång som kommer flygande på bönens vingar! Det är alltid bäst att ta emot välsignelser i vårt hem på det rätta sättet, genom bönens dörr; då är de verkligen välsignelser och inte frestelser. Även när bönen inte ger omedelbart svar blir välsignelserna desto rikare på grund av fördröjningen; barnet Jesus var desto mer älskvärt i Marias ögon när hon fann honom i templet efter att ha sökt honom med sorg i hjärtat. Det vi vinner genom bön bör vi ägna åt Gud, såsom Hanna dedikerade Samuel åt Gud. Gåvan kom från himlen, låt den gå till himlen. Bönen förde den hit, tacksamheten sjöng över den, låt hängivenheten helga den. Här finns ett särskilt tillfälle att säga: ”Av ditt eget har jag givit dig.”

Kära läsare, är bönen något som ger dig kraft eller något som tröttar ut dig? Vilket?

av C.H. Spurgeon