”det året åt de av skörden i landet Kanaan.”

Josua 5:12

Israels tröttsamma vandringar var över, och den utlovade vilan var nådd. Inget mer flyttande av tält, inga giftiga ormar, inga grymma amalekiter och inga vindpinade öknar: de kom till det land som flödade av mjölk och honung, och de åt av det landets mogna säd. Kanske kan detta i år, kära kristna läsare, bli fallet för dig eller för mig. Utsikterna är positiva, och om tron är i aktivt bruk kommer den att ge ren och oförfalskad glädje.

Att få vara med Jesus i den vila som väntar Guds folk är verkligen ett uppmuntrande hopp, och att få förvänta sig denna härlighet så snart är en dubbel lycka. Otron skälver inför Jordanfloden som fortfarande strömmar mellan oss och det goda landet, men låt oss vara förvissade om att vi redan har upplevt mer elände än vad döden i sin värsta form kan orsaka oss. Låt oss förvisa varje fruktansvärd tanke och glädjas med oerhörd glädje över utsikterna att vi i år ska börja vara ”för evigt hos Herren”.

En del av härskaran kommer i år att stanna kvar på jorden för att tjäna sin Herre. Om detta skulle bli vårt öde, finns det ingen anledning till att texten inte fortfarande skulle gälla. ”Det är vi som tror som går in i vilan” Den Helige Ande är pant för vårt arv; han ger oss ”härlighet som har börjat här på jorden”. De trygga är i himlen, och det är även vi som är bevarade i Kristus Jesus; där segrar de över sina fiender, och även vi har segrat. Himmelska andar njuter av gemenskap med sin Herre, och detta förnekas inte heller oss; de vilar i hans kärlek, och vi har fullkomlig frid i honom; de sjunger hans lov, och det är även vår förmån att prisa honom. I år ska vi skörda himmelska frukter på jordisk mark, där tro och hopp har förvandlat öknen till Herrens trädgård. För it tiden åt människorna änglarnas bröd, och varför inte nu? O, må vi få nåd att livnära oss av Jesus och därmed äta av frukten från Kanaans land i år!

Av C. H. Spurgeon