”Han ska lägga sin hand på brännofferdjurets huvud, och det blir då välbehagligt och till försoning för honom.”

3 Moseboken 1:4

Att vår Herre blev gjord “till synd för oss” framställs här genom den mycket betydelsefulla överföringen av synden till tjuren, vilken utfördes av folkets äldste. Handpåläggningen var inte enbart en beröring, ty på vissa andra ställen i Skriften har det ursprungliga ordet betydelsen att luta sig kraftigt mot, såsom i uttrycket ”din vrede vilar tungt över mig” (Psaltaren 88:8). Detta är sannerligen själva kärnan och väsenet i tron, som inte bara för oss i kontakt med den store Ställföreträdaren, utan också lär oss att luta oss mot honom med hela bördan av vår skuld.

Yahweh lät alla överträdelser begångna av sitt förbundsfolk vila på Ställföreträdarens huvud, men var och en av de utvalda kallas personligen att bekräfta denna högtidliga förbundshandling, när han genom nåd och i tro får möjlighet att lägga sin hand på huvudet av ”Lammet som var slaktat sedan [före] världens skapelse.” Du som tror, minns du den hänförande dagen då du för första gången fick uppleva förlåtelse genom Jesus, syndabäraren? Kan du inte göra en glädjefylld bekännelse och tillsammans med författaren säga: ”Min själ minns med glädje sin befrielsedag. Tyngd av skuld och full av rädsla såg jag min Frälsare som min ställföreträdare, och jag lade min hand på honom; åh! så försiktigt till en början, men modet växte och förtröstan stärktes tills jag helt och hållet överlämnade min själ till honom; och nu är det min oavbrutna glädje att veta att mina synder inte längre tillräknas mig, utan läggs på honom, och likt den sårade resandens skulder har Jesus, likt den barmhärtige samariten, sagt om all min framtida syndfullhet: ’Sätt det på mitt konto.’” En välsignad upptäckt! Evig tröst för ett tacksamt hjärta!

“Mina många synder, som överförts till honom,

skall aldrig mer återfinnas,
förlorade i hans blods försonande ström
där varje brott försvinner!”

Av C. H. Spurgeon