”Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd utan av en oförgänglig”

1 Petrusbrevet 1:23

”Petrus uppmanade de spridda helgonen att älska varandra “innerligt, av rent hjärta" och han hämtade klokt sitt argument, inte från lagen, från naturen eller från filosofin, utan från den höga och gudomliga natur som Gud har planterat i sitt folk. Precis som någon klok lärare av prinsar kan arbeta för att odla och främja i dem en kunglig anda och värdigt uppförande, och finna argument i deras ställning och härkomst. Med tanke på Guds folk som är, prinsar av kungligt blod, ättlingar till konungarnas konung, jordens sannaste och äldsta aristokrati, så säger Petrus till dem: "Se till att ni älskar varandra, på grund av er ädla börd, födda av oförgänglig säd; på grund av er härstamning som kommer från Gud, alltings Skapare; och på grund av ert odödliga öde, för ni ska aldrig gå bort, även om köttets härlighet bleknar, och även dess existens upphör."

Det vore bra om vi, i ödmjukhetens anda, erkände den sanna värdigheten i vår återupplivade natur och levde upp till den. Vad är en kristen? Om man jämför denne med en kung lägger denne till prästlig helighet och kunglig värdighet. Kungens värdighet ligger ofta endast i hans krona, men med en kristen är hans innersta natur genomsyrad med kungligheten. Han står lika mycket över sina kamrater genom sitt nya liv som en människa står över odjuret som går under. Sannerligen bör han i alla sina affärer uppträda som en som inte tillhör mängden, utan utvald ur världen, utmärkt genom suverän nåd, skriven bland "det särskilda folket" och som därför inte skall krypa i dammet som andra, eller leva efter världens medborgares sätt. Låt värdigheten i er natur och ljuset i era framtidsutsikter, ni troende i Kristus, tvinga er att hålla fast vid helighet och håll er borta från allt slags ont.

Av C. H. Spurgeon